Grannnsämjan

Förutom att bo i den bloggtätaste stadsdelen i världen, där jag t.o.m delar adress med flera, finns det andra grannar som faktiskt vistas utomhus.

Det är en salig blandning av folk. På det hela taget är de flesta hur trevliga som helst och en del skulle man t.o.m kunna tänka sig att bjuda in på en öl ibland. Vilket händer att vi gör, jag och Doris.

Såhär på sommaren hänger många av dem/oss ute på gården, eller så möts vi ute på gatan. Varenda jävla gång hör jag till min stora förskräckelse att jag kommenterar vädret. Varenda jävla gång. Det kan vara det mest användbara samtalsämnet som finns. Jaså, snickare? Varit ute idag då? Fan va varmt och ligga på ett plåttak hela dagen. Ja ja, det tar ju ett tag innan man vänjer sig..

Jag minns ett samtal jag hade med en amerikan från Los Angeles för några år sedan. Det är betryggande att jag minns det samtalet, för där kom jag på hur man rättfärdigar att prata om vädret.

You Scandinavians always bring up the weather in conversations, that´s strange...(eller nåt sånt)

Ja men det kan väl bero på att vi har väder i Sverige, amerikancaliforniajävel. Det är väl inte så mycket att tala om där hemma på den fronten.
Oj det är visst tokvarmt och soligt idag åxå. Undrar om det kommer att vara tokvarmt och soligt imon med? Ja det har ju varit det i tvåhundra år, så jag vågar nog betta en imperalistdollar på det.

Nämen oj vad priset på Keso gått upp. Eller vadfan ska man annars prata om när man känner sig tvungen att samtala med människor man inte vet ett skit om eller ens vet om man vill veta ett skit om?