Tedags för två dystra själar...

Att en lunch kan börja vid tolv och sluta vid tolv. Det är obetalbart. Alltså inte så att den inte började, snarare så att den varade i tolv timmar, med ett kort uppehåll för föreläsning. Skyller på Alko-Anna igen.

Förutom att diskutera tolkningar av en viss Evert Taube-låt, som jag nyligen insett med lite hjälp från en vän, du vet vem du är, är ganska tragisk mot slutet, så har även Tango i Nizza analyserats. Moa, eller Boa eller vad du nu heter: Du har fel. Den slutar lyckligt. Visst tar det kanske ett årtionde eller ett sekel, men sen, tamigfan, blir det fyrverkerier.

Någonstans långt bak i trakterna av den västra hemisfären av min vänstra hjärnhalvas högra ytterkant känner jag att jag kanske borde börjat med hemtentan idag istället. Men som det redan diskuterats i oändlighet idag; det blir inte alltid som man tänkt sig.
Förklaring till detta: "Here´s to alcohol: The source of, and answer to, all of life´s problems." -Homer J igen.

Vi tar det sen.