Unemployee of the month..

Såg helt plötsligt en annan sida av arbetslösheten, en annan vinkel. Det slog mig att jag aldrig varit orolig för att bli arbetslös. Aldrig. Till den grad att jag aldrig betalat A-kassa eller varit med i fack. Jag har väl tänkt på det, men det har aldrig blivit av.

För ett tag sen satt jag på position där andra kunde vara oroliga för att bli arbetslösa på min rekommendation och mitt beslut. Vissa blev det också. Men då satte jag mig inte in i deras situation. Det kanske var en livlina för mig. Nu är någon nära arbetslös. Nån med familj. Som varken har bil eller mobiltelefon längre. Och en alldeles för hög hyra. Klart jag borgar för ett lån, det är väl ändå det minsta jag kan göra.

Om inte annat för att sona för alla de som eventuellt blir arbetslösa med min inblandning i framtiden om det skulle falla sig så.

Det är inte lätt på någon sida av staketet.