Ok Mami?

Det är ganska roligt att ringa till Doris jobb. Åtminstone när det är andra i rummet. De kanske inte alltid hörs, men de märks.

I alla förhållanden inser man förr eller senare att det finns en typ av fackspråk eller internjargong. Ibland gäller denna kanske bara ett skämt eller något enstaka ord. Ibland är det en hel uppsjö av språkliga finurligheter som är helt och hållet obegripliga för utomstående. På det hela taget ter sig säkerligen de flesta av dess åtminstone väldigt fåniga.

Så med det som bakgrund/försvar, är det som så att jag brukar säga "ok mami!?" till Doris och vanligtvis (när hennes arbetskamrater inte är i samma rum) svarar hon "ok papi!". Lite smågulligt, eller jävligt fånigt hur man nu vill se det.

I det fall då arbetskamrater finns i närmiljön brukar det bli något i stil med: "ok mami!?", följt av tystnad eller ett ensamt "ok".

Idag försökte jag få henne att uttala hela meningen. I fem minuter. Fem minuters upprepande av "ok, mami!?". Ingen utdelning.

Hon är tuffare än man kan tro.