Berättat till kaffet igår nr1

Doris delade med sig av en fin historia igår. Vi kan säga att det handlar om en person i hennes direkta närhet, men som ingen vet vem det är och som definitivt bör förbli namnlös om jag skall ha mitt liv i behåll. Det finns nämligen en liten möjlighet att den personen kommer att läsa det här...

För några år sedan var det ett par vänner som delade ett hus någonstans i världen. Det var inte i Sverige, det var inte i Norge. Det var i Australien. Det var på så vis att vid tidpunkten då detta hände hade det redan hänt.

En pojke i kollektivet hade knappt pratat med Doris bekant på flera dagar och verkade allmänt sur på henne utan att hon visste varför. Eftersom det är ganska jobbigt när folk är tjuriga på en utan att man vet vad man gjort tjatade hon på honom tills han berättade.

Hon hade varit på krogen en liten sväng den där kvällen då något hade hänt. Eller så var det kanske en rätt stor sväng, för när hon kom hem hade hon gått in i hans rum. Där låg han och sov i godan ro och drömde kanske något vackert och mysigt. Plötsligt börjar det skvala i rummet. Han vaknar till, tittar upp, gnuggar sig i ögonen. Han flyger upp ur sängen skrikandes åt vår flicka som sitter och kissar på parkettgolvet med kjolen upphalad.

Här kunde ju historien ha tagit slut. Men det gör den inte.

Han bar in henne till hennes rum och ställde sig sedan för att moppa runt lite i det urinindränkta golvet. När han var nöjd med resultatet och hade moppat upp allt, var det dags att gå och lägga sig igen. Knappt hade han somnat innan vår flicka kom in i rummet igen. Hon hoppade upp i sängen, satte sig gränsle över honom.....

.....och slog honom i ansiktet och yttrade orden "say my name bitch..."

Hon somnade strax därefter. Efter att ha burit in henne till hennes rum för andra gången låste han sin dörr.