Dimmer? Nä inte det nej

Det är väl kanske dags att köpa en kostym relativt snart. Vi blev bjudna på ett dop häromdagen så det kanske hade varit bra med en ny kostym så att man kan känna sig lite fin. För att köpa en kostym behöver man ta sig till en affär där de säljer kostymer och andra kläder och sådana affärer är det rätt gott om här i Göteborg. Ingra problem så långt.

Skulle det vara något problem med storlekar och så är det ju bara att fråga förstås. Och det lär jag väl behöva, jag som har problem med att komma ihåg vad jag har för storlek på jeans kan ju inte förväntas minnas vad jag har för skjortstorlek och så vidare. Förresten så varierar jeansstorleken relativt mycket beroende på vad det är för märke. Men som sagt att fråga är ju aldrig något problem. Det har de ju t.o.m. betalt för, kassahjonen alltså.

Problemet som jag ser det är en fråga om belysning. Det är alltid samma gamla visa. Det spelar ingen roll hur fin och fit man känner sig när man går in i en klädaffär, när man är på väg därifrån känner jag mig alltid som en blobb. Det räcker inte med att det ser ut som man har svalt en jordglob, man är blek, har taskig frisyr och jävligt knepig hy. Detta händer varje gång man ska gå in i helveteshytten.

Jag kräver inte mycket, men snälla ge mig en dimmer. Jag är varken tv-stjärna eller fotomodell och jag är helt enkelt inte skapt för att bli belyst i varje vinkel av en 600w ljuskula. Jag ha sett operationssalar som har varit sämre ljussatta.

Det är precis samma fenomen som när man är kvar på krogen tills de tänder belysningen för att visa att de menar "business". Ni vet: gå hem nu annars får grottmongona som glider omkring med hästsvans och öronsnäcka slänga ut er på näsbenet. Detta vet man: har man inte fått tag på något ragg innan de tänder lamporna är det kört. Det finns inte en möjlighet att man går hem med ett högupplöst fyllo, med rinnande mascara och en fyllesned käke om man kan se hur illa det är innan det är för sent. Belysningen får en att nyktra till så pass mycket att en liten del av omdömet återvänder och man inser att det kanske inte är värt det ändå. Precis samma känsla som ändå hade kommit på söndagsmorgonen med skillnaden att då hade man åtminstone fått ligga.

Den skarpa belysningen får ingen att vilja ta med någon hem. Precis som provrörsbelysningen, även om den sistnämnda får mig att inte ens vilja ta med mig hem.