Listen without prejudice...

Det har pratats en del om fördomar i skolan under veckan, generaliseringar likaså. Gällande fördomarna så handlade det om hur de fungerar och varför de finns.

Jag har några fördomar och stereotyper, av vilka vissa som jag skäms över inte kommer att finnas med här av den enkla anledningen att det är straffbart enligt lag att uttrycka dem i tal och skrift:

Jag tror att människor som går på Handelshögskolan har lejonmanar allihop, rosa skjortor, armanibyxor och lever på pappas pengar och kör pappas bil. Jag vet att det inte är så, men när nån säger "Handels" så är det vad jag instinktivt tänker. Brats. Jag tror att jag tycker att de är korkade, även om de klarar såväl ekonomprogram och juristlinjer. Jag vet att denna typ av fördomar gör att jag är korkad. Det stör mig. Men nånstans antar jag att det finns en anledning till det. Eller jag vet anledningen, men jag gillar den inte.

Samma sak gäller Handelstjejer. Fast de är om möjligt än mer korkade och snorkiga. Med näsan i vädret och vassa armbågar.

Stockholmare klarar jag inte alls. Usch då. Feminina och omanliga. Eller så tror de att de är nåt eller så hittar man en annan anledning att inte gilla dem. Fastän alla stockholmare jag känner är jättetrevliga och att jag knappt träffat nån som varit dum eller elak.

Samtidigt vet jag att jag har nån föreställning om hur bra norrlänningar kan vara, fast det är snarare oftare fel. I mitt fall. Troligen så finns det alla typer av stockholmare, amerikanare, skåningar, norrlänningar, handelsfolk och andra grupper. Alldeles säkert är att inte alla ölänningar är som jag. Och tur är nog det.