Lördag; tre taxi och ett tjockomongo.

Inte mycket. Alls. A tvättade mina kläder. Snällt.

Vi såg Love Actually. Mysigt.

Sen kom H. Och jag skulle ge mig av till länsman. Det blev inte riktigt så. Istället fick mina vänner snällt masa sig hem till A med löfte om vin. Under tiden som jag väntade och tog del av en innerlig vård-debatt kläckte jag av någon anledning ur mig: "Little shop of Mongos."

Hur H kunde få det till att jag kallat A för tjocko-mongo kommer troligen för alltid att vara ett mysterium. Men nu heter hon så.

-Taxi, var god dröj.

-Hur lång tid?, 20minuter? Inte en chans, ge mig telefonen. Jag vill ha en taxi till.... från.... en kvart? låter bra. Taget.

När vi kommer utanför lägenheten står det två taxibilar. Hoppar in i den ena. Den andra frågar: "är du A?" nejnej. Åker iväg.

Hamnar på det ena stället värre än det andra, med mening. Blir tröttare och tröttare. Försöker reda ut dilemma med länsman mellan damernas rökpauser.

Kommer hem, lyssnar av telefonsvararen. Och där är han. Taxichaufför nr2. Hör knappt vad han säger, bryter på dålig svenska och verkar mer än lovligt full.

"Taskigt alltså, inte schysst. Två taxis, två bolag. Inte Snäll. Fyfaan." Även om jag förstår hans ilska är jag glad att vi inte åkte med honom. För då kanske man inte överlevt. Om han inte ätit upp oss, hade han garanterat kört av Masthuggsberget.