Förföljd på ICA

Glider in lite försynt på Ica, tar en korg och säger hej tillbaka till den kvinnliga expediten som hälsar på mig.

Glider rakt fram i butiken utan att besvära någon.

- Det känns nästan som att jag förföljer dig nu, hihi. Säger den kvinnliga expediten bakom mig.
- Jaha du?......säger jag medan hon tar sig förbi mig.

Ägnar henne inte speciellt mycket tanke innan hon står bredvid mig vid mjölkdisken.

-Undrar vilken juice jag skall ta idag, säger hon lite halvhögt. I det här läget skiter jag i hennes jävla juice. Jag är trött, det är tolvtusenfemhundra minusgrader ute och snöstorm och jag orkar inte socialisera med personalen på Ica som jag dessutom aldrig innan sagt annat än: 34,50 sa du? och tack ska du ha, trevlig helg.

- Vad tror du om apelsin/lime?
- Du, jag skiter i din jävla juice och dina lama uppraggningsförsök. Skaffa ett liv och sluta besvära mig, vill jag säga men får istället ur mig ett: "det blir säkert bra."

Flyr i panik ifrån min förföljerska mot kassan. Skönt bara två personer framför mig. Ska nog klara mig ifrån det här utan att springa på henne igen.

- Det går bra här också. Hennes röst skär genom märg och ben, jag känner den sociala paniken eka inombords och vill inget hellre än att släppa yoghurten och mjölken och springa hem till Doris och gråta ut. (Fyra och i en mening, det du!) Men jag avstår från ögonkontakt. Står bestämt kvar i min kassa och känner hennes ögon i nacken. Jag betalar, drar på mig huvan och kommer hem efter ett par minuter till min Honungsmåne som gjort kladdkaka.

- Hjärtat, jag vill aldrig mer gå till Ica. Någonsin.