Jadajada

Livet trivs i mitt sällskap märker jag. Livet trivs med att jävlas med mig. Life´s a bitch, som man brukar säga. Sanningshalten i det påståendet kan diskuteras. Livet är en hynda? det förutsätter att livet skulle vara en kvinna. Idag känns det mest som en byråkratisk, rundlagd, medelålders man.

Igår upptäckte vi att vår soffa, som var vit, antagit en något mer kornblå färg. Både jag och Donkan har rätt nya jeans, som dock varit tvättade några gånger, men när byråkraten eller livet är igång så vet man hur det slutar. Kornblå soffa. Dyr soffa, att få nytt tyg till den skulle gå 5-6000:-. Kulkul. Får försöka med allt från medel till maskintvätt innan vi går så långt dock, dessutom kan man vända kuddarna. Misstänker att det är mina Filippa K-jeans som ställt till det. Därför sitter jag på en filt när jag skriver det här.

Promenerade i godan ro ner till banken för att betala kåravgift så att jag får skriva tentan jag kommer att misslyckas med imorgon. 50:- avgifta tack. Men jag är ju för bövelen och sju samurajer kund hos er. Men det spelar ingen roll, du måste betala över internet för att slippa avgift.
- Menar du att jag ska gå hem och betala räkningen och komma tillbaka för att få en stämpel?
- Just precis.
- Allvarligt? Jag byter fan bank, hur svårt är det? Stämpla räkningen ta emot pengar och skit i att försöka skinna mig på femti spänn, subba. Sa jag inte dock.

Jag gick hem, satte mig vid datorn och kom på att jag inte har några pengar på kontot, bara kontanter. Kuk. Hora. Kukhora, ursäkta språket, men jag blev lite upprörd. Så nu får jag ge mig ner till banken med mina kontanter, betala deras jävla straffavgift och sedan byta bank. Jag vet att det är samma visa överallt, men jag vill inte se dem mer.

Sen är det den där jävla tentan. Sju koppar kaffe och en hjärntumör i stil med den Travolta fick i skitfilmen Fenomen är det enda som kan rädda mig.

Livet är en fet byråkrat och alla banker kan dra åt helvete.