Men det var då helvete vad svårt det ska vara ibland....

Inte får det vara lätt inte. När man väl får tag i någon så är det fel person.
-Nej hon har ingen telefontid idag, du får återkomma på måndag.
Återkommer jag på måndag så är det garanterat redan försent.
-Ja så är det ju ibland, men det är inte så mycket att göra....
Du kan inte ta ett meddelande?
-Nej, jag hinner ändå inte lämna det till henne idag.
Skulle man kanske kunna få hennes mailadress, eller finns det något annat sätt att nå henne på?
-Jag kan inte dela ut det, utan att fråga först.
Ok, men fråga då.
-Jag hinner inte det, men jag kan se till att hon hör av sig på måndag.
Men då är det ju redan försent.
-Ja så kan det ju vara ibland.

"Talking to her was like masturbating with a cheesegrader, slightly amusing, but mostly painful" -Andrew Dice Clay

Vardagsfrenesi no.due eller nåt sånt...

Det är ju typ samma dag fortfarande, eller det beror på hur man ser på saken jag har ju trots allt inte sovit emellan. Fast det är ju ett nytt dygn och jag befinner mig i ett annat tillstånd, men jag väljer att det är samma dag. Den Julianska kalendern med 24 timmars dygn är inte anpassad efter min dygnsrytm. Som om nån bryr sig.

Anna hade ett ord idag för det ovan beskrivna: "whatever".

Trevlig kväll. Några öl slank in, några valar emigrerade längs den chilenska kusten och vi lärde oss att plantera begonior i snö. Jag misstänker att jag lärde mig en och annan sak, men det får framtiden utvisa.

Troligen får jag skarva i morgon. Som vanligt. Känns som att jag sällan vet vad jag pratar om egentligen, men jag har blivit ganska övertygande genom idogt tränande så jag är åtminstone bra på att skarva. Det löser sig säkert.

Har vissa förhoppningar gällande imorgon kväll, ska ge mig på att infria dessa. Det inkluderar ett visst intag av malthaltiga drycker, kanske en och en annan av Bengt Fritioffsons favoriter och kanske t.o.m. en eller annan andel av Rysk nationaldryck. Högst troligen kan intaget av tidigare nämnda artiklar påverka utgången av tidigare nämnd förhoppning i negativ riktning. Men, (och jag vet att man inte bör påbörja meningar med "men"), det är ändå sånt som sker.

Life is like a box of chocolates, when you finally get to the damn thing theres only the nasty bits left. I mean who the hell likes cherry-liquer flavoured chocolates.

*funderar på om man egentligen ska blogga i ett icke helt nyktert tillstånd*, men som hon sa; "whatever".

//*-*

Numero uno maestro

Sagt och gjort. Universitetsstuderande. Grupparbeten och en i huvudsak gemytlig klass.
..men har det inte gått lite väl fort? Halverad inkomst på ett par veckor, helt nya vänner, har kvar de gamla iofs, men ändå. Utgångar med klassen och hemtentor....

Jag vet att jag strävat hitåt ett tag eller ett par år...svårt att smälta bara.

Jaja, hursomhelst ska vi nog inte förvänta oss några större litterära mästerverk här, men kanske en och en annan vardagsfrenesi och det kan ju vara nog så trevligt.

Numero Uno.

Det är alldeles för lätt att falla in i invanda mönster och manér. Även om man har bestämt sig, och då menar jag verkligen bestämt sig, så går det bara inte att låta bli. Samma gamla frestelser, samma framgång och naturligtvis, på detta följande, samma misslyckanden. Men sången var skön och huvudrollsinnehavaren likaså.

Ett nytt liv, fast inte egentligen. Det är bara spelplanen som ändrats och renderat i mer tid över till annat, mindre och mer stress. Och orden, de fantastiska orden, eller vad sägs om: "intersubjektiv". Det mina kära vänner är fantastiskt.

I vanlig ordning har den typ av frenesier jag helst och helst inte roar mig mest med, drabbat mig åter. Ska bli roande att se hur detta kan tänkas sluta. Eller också inte. Tänk att de hade rätt igen. Tänk att jag hade fel igen, eller kanske visste jag hela tiden.

"Don´t hate the player, don´t hate the game"

Nåväl, visa mig den som anser sig vara perfekt så ska jag peka ut hans största brist.

"Some people play hard to get, I play hard to want"- Andrew Dice Clay