Brev från redaktören

Ja så var vi framme vid ännu ett årsskifte. Förra året var det kavaj och huvtröja. I år är det kavaj och vit skjorta. Ingen större skillnad. Men slipsen lämnas hemma.

Ikväll hoppas jag att ni inmundigar champagne i måttfullhetens tecken, äter försiktigt utan att sätta i halsen och tänker på att undertecknad troligen kommer att bli kalas på kalaset, ta värdinnan i ändalykten och försöka hångla upp svärmor.

Kanske inte blir så kul att vakna imorgon, men ihågkommen blir man.

Sköt om er alla och ha ett riktigt Gott Nytt År.

Things that make me laugh

Jag minns en gång för kanske nåt år sen eller så när jag åkte spårvagn i backen på väg upp mot Sahlgrenska här i Göteborg. På en betongmur var det någon som klottrat lite. Eller med ganska stora bokstäver faktiskt. Jag började skratta så mycket att folk bytte plats i vagnen för att komma så långt bort från mig som möjligt.

Vad det stod?


"Jag ska måla hela världen lilla mamma"

Lika som bär

Jag vet inte riktigt varför, men plötsligt slog mig en tanke.

Vince Neil blir mer och mer lik Bette Midler för varje gång jag ser honom.

Minus ett par kilo tutte och plus ett musketörsskägg förstås.

Jag gillar båda alltså. Det här är endast en observation.

Bokslutsblogg..

Nyår igen.

Jag har för vana att inte summera det gågna året så det tänker jag inte göra nu heller.

Men försök hindra mig från att summera den gågna dagen:

* Betydande luckor i det finansiella
* Betydande brister i humöret som en följd av föregående
* Jag hatar verkligen Kent, förstår inte alls varför jag har varenda låt de nånsin gjort på datorn
* Jag hatar verkligen Coldplay och förstår inte alls......
* Van Halens Hot For Teacher är en bra låt
* Öht så gillar jag David Lee Roth
* Den senaste Harry Potter-boken slutar inte tillfredsställande, inte ens när man läser på originalspråket
* Det suger att inte ha tillräckligt med pengar för att göra ens hälften av det man vill
* Jag gillar min guldiga Fender. Jag gillar min gröna Ibanez.
* Att gå med nån av gitarrerna till pantbanken är inget alternativ.
* Däremot känner jag en Iron Maiden-box som ligger risigt till
* Doris gjorde en grym omelett. Jag gjorde grymma fiskpinnar. Eller gjorde kanske inte är rätt ord.
* Jag rörde på mig mindre än vad jag trott möjligt. Men hade ändå datorn på väldigt begränsat.
* Jag slösade bort tid för dig om du har läst igenom hela listan. Hur känns det?

Today´s Assignment

Jag gillar inte att läsa böcker.

Eller jo jag gillar att läsa böcker, men jag vill inte alltid att de ska ta slut. Men den gjorde det. Lär ta en två-tre år innan avslutningen kommer dessutom. Får nog läsa nåt annat under tiden.

Medan vi väntar kan ni väl lyssna på det här

Fast jag vet inte vem Vivendi är. Kanske nån som bott på Four Seasons?

Statsfinanserna....

Har sett över budgeten för den nästkommande månadsperioden.

Det ser ut som att ett paket nudlar kommer att inmundigas till frukost, ett till lunch och så lite gröt till kvällsmat. Varje dag. Hela dagen.

Nu är inga problem lyxproblem längre.

Men Doris kanske ni tänker?

Jo det är ju så att hon är en större katastrof för statsfinanserna än Liberias finansminister.

Sleeping in....

Doris försov sig i morse. Igen. Inte för att det händer så ofta, men ändå två gånger på kort tid.

Så hon ringde mig och frågade vad hon kan göra för att vakna av klockan och gå upp.

"Tja...Du kanske kan börja med att inte ha en signal som man vill krama när klockan ringer."



Dags att köpa en väckarklocka kanske?

Bloggtorka...

Har varit lite tom i skallen de senaste dagarna, så det är svårt att få ner något på papper s.a.s.

Var och fikade med Curiosa häromdagen, mycket trevligt och fantastiskt roligt att se hur andra bloggers ser ut. Speciellt såna som är sådär anonyma, vilket jag kanske inte är själv.

Nånstans där kom jag på att bloggandet och bloggläsandet tar upp alldeles för mycket av min annars så dyrbara tid, vilket jag inte alls tycker om och jag funderade starkt på att lägga ner allt var bloggande heter. Men så slog det mig att jag kanske inte behöver läsa fullt så många som jag läser och kanske inte kolla om folk skrivit nytt fullt så många gånger om dagen.

Jag har nog råd att lägga en timme eller så på bloggandet. Så nu är jag vän med mitt bloggliv igen.

K-märkning

Jag fick idag observera ett sant fenomen. Till på köpet skedde observationen inne på Pressbyrån.

En ung kille och en tant, ganska lik den på bilden intill, hamnade i trätomål gällande vem som kom först fram till kassan. Jag som hade bättre position såg att killen hann före med minst ett par hundradelar av en sekund.

Tanten vräkte ur sig saker som: "saknar hyfs, så hade det minsann inte gått till förr och uppfostrar man inte barn längre"

Killen svarade med saker som "tydligen inte, det var säkert bättre förr och ett rungande tantjävel"

Förutom att stirra stint på min mobiltelefonsdisplay, för att undvika att brista ut i ett alldeles vansinnigt skratt, slog mig en tanke.

Jag skulle i det läget velat ha en jättestor stämpel så jag kunnat gå fram och K-märka tanten.

Tanten återvände efter ett par sekunder till kassan för att byta ut den femtioöring hon fick i växel. "De går ju ut snart"

Priceless.

Get along

Grejjen är den att julen tvingar ihop en massa människor som helst inte vill vara tillsammans med varandra. Alls. Visst ibland kan det vara kul att träffa folk man inte sett på ett par eller en massa år. Detta brukar gälla fram tills dess att deras ungar fått en plastpilbåge i julklapp och lyckas träffa dig i pannan varannan gång. Eller nåt liknande. Och man börjar fundera på att kandidera till statsminister bara för att kunna införa licens på barninförskaffande.

Säg den familj som inte firar en Norén-jul på ett eller annat sätt.

Jag tror att Frank Zappa hade en poäng när han sa följande:

"Familjen som fenomen är på väg att försvinna. Om du lever på 90-talet och har en familj och människorna i den familjen gillar varandra, då är det ett slags mirakel. Det är mutantbeteende."



Tänkte bara förtydliga att ovanstående naturligtvis inte har något som helst att göra med mitt julfirande. Jag undvek just dessa saker på ett smidigt sätt.

Ugly Beutiful

Jävligt fula frisyrer går ofta hand i hand med bra musik.

Van Halen. U2. D.A.D Poison. Skid Row. Mötley Crüe. Metallica. Iron Maiden. Queen. Och en massa fler.

Jävligt fula frisyrer går ofta hand i hand med dålig musik.

Per Gessle. A Flock of Seagulls. Lili & Sussie. Bros. NKOTB. George Michael.

Frisyrerna spelar kanske ingen roll, men visst har de förstnämnda ofta setts i randiga byxor.

"Rock´n´roll handlar lika mycket om elgitarrer som om randiga byxor" -David Lee Roth

Julotta

Även jag tog detta år del av julottan.

Eller om det nu var julnatt. Eller juldagsmorgon. Skitsamma. Klockan var väl mellan ett och tre natten mot juldag. Kollade på en ny film om en jättejättestor apa som hette King Kong. Och en flicka som åkt på Stockholmssyndromet med råge som jag inte minns eller bryr mig om vad hon hette. Hursomhelst. Tidigare nämnda håriga sak, nej inte flickan: apan alltså, tycker vid ett tillfälle att det är en bra idé att ta med tidigare nämnd flicka upp i Empire State Building.

Det var där nånstans jag började bli rädd för att trilla ur soffan.

Svindel is the shit.

Surprise

Hur kommer det sig egentligen att vissa ser så förvånade ut när de sjunger? De bara står och tar i lite skitnödigt, med ögonbryn som slickar nackvecket.

Jag minns en sånglärare på min gymnasieskola som såg ut sådär, med ögonbrynen i hårfästet. Som om en gris på rullskidor precis åkt förbi. Fast hela tiden.

Ghetto Blaster

Jag drog ner mössan sådär långt ner på näsan, böjde huvudet bakåt, tittade ner på henne och kom till två insikter.

1. Jag är inte en latinamerikansk ghettokille från L.A

2. Jag kommer troligen aldrig att råna en bensinmack

Ursäkta röran, jag bygger om....

Vad nöjd hon ska bli, Doris Honungsmåne, när hon kommer hem och får se att jag omorganiserat exakt, inte riktigt, allt. Men hon kommer att tycka det.

Bara hon inte leker Krav Maga med mig när hon kommer hem sen. Kanske bäst att inte vara hemma när hon kommer.



Annars då?

Åh en sån dag, en sån underbar dag....

Jahäpp.

Det regnade horisontellt.Jag torkar troligen framåt tisdag eftermiddag. Det var inte bara jag som skulle köpa julklappar idag. Jag var inte ensam nånstans.

Det stod ett band krigsmålade indianer med flöjter vid Kopparmärra.

Jag hittade lite grejjer som folk ska bli jävligt glada för.

Jag kommer att bli glad av glöggen jag köpte.

The Movers...

Vet inte riktigt hur det gick till.
Helt plötsligt så hade man burit ut 8!! svarta sopsäckar med skräp. Jag flyttade alltså mindre än jag slängde. Känns rätt gött faktiskt. Knivlådan var mycket farlig, men vi överlevde, jag och Rasmus. Jag fick dock en glasbit i hälen och höll nästan inte alls på att förblöda.

Doris är inte lika nöjd. Hon gillade inte min elefantprydnad. Jag fick inte ha min Marilyn Monroe-tavla och hon verkar mindre än extatiskt lycklig över att vara tvungen att vakna varje morgon och få se ett foto av Ronnie James Dio invid sängen.

Men som jag sa till henne; Dio-fotot är ej förhandlingsbart.

Imorgon ska jag packa upp gitarrerna. Ställa upp lite fler böcker och kanske äta lite glass.

Ok, I´ll burn down the building then...

Den här vill jag ha i julklapp.
Jättemycket.

Överhuvudtaget är det mycket jag vill ha från den siten. Så det är min önskelista kära bloggnördar. Köp allt till mig så blir jag nöjd.

Skulle vi byta med kaninen Sandra?

Kafka hade det inte heller så roligt.

Rakningsreklam:

"Make every stroke count"

Är det bara jag som skrattar åt sånt?

Meet the parents.

En spårvagn, en kort promenad, en tågresa, en något längre promenad och sen var man där.

Trevligt. God mat. Lite vin. Lite vin till. Sen kände man sig nästan hemma.
Tände inte eld på katten, kanske för att de inte hade nån. Tafsade inte på nån av föräldrarna och försökte inte stjäla bordssilvret.

Hade fått gott betyg av mamman idag. Jättegullig kille. Kan mycket, smart.

Hon vet inte hur rätt hon har. Hehe.

Detta har hänt.

För en bra tid sedan:

Tänkte vara lite sådär käck på morgonen när jag och Doris precis hade träffats. Hon hade smygit iväg till jobbet tidigt och jag låg kvar och gottade mig ett par timmar.
Väl uppe fann jag en lapp i köket. På lappen stod det nåt om att hon hoppades att jag sovit gott o.s.v.

Vid den här tiden refererade Doris till mig som sitt lammkött, detta till följd av att jag är ett par år yngre än henne.

Mitt svar på hennes lapp:

"Go´Middag Tant.
Sov som den lilla sagoprinsessa jag är. (internskämt)
Du borde inte ha lämnat sängen i morse.
Jag förväntar mig bättring på denna punkt.
Hoppas du haft det bra på jobbet.
Hör av dig om du vill ha nattligt sällskap.
Puss å kram
/Lammköttet."

Under dagen innan Doris kom hem var hennes pappa och lämnade tillbaka hennes dator som han hade fixat. Han hade lagt hennes lilla laptop precis bredvid ovan beskrivna lapp.

Undrar vad han tänkte? (sagoprinsessa, lammkött, tant)


De visste alltså inte om mig förrän ett par dagar eller så senare.

Oundvikligt.

Bara på med lackskorna. Vattenkamma håret. Finskjorta.

Time to meet the in-laws. Inte riktigt men nästan. Önska mig god tur.

Årets julklapp...

Är vare sig pokerset eller ens en platt tv.

Det är inte nylonstrumpor eller en skiva med underbett.

Inte heller en Game Boy eller en slips.

Årets julklapp var en psykologi-tenta som t.o.m. den tråkigaste av komiker (eg. Peter Wahlbeck) skulle kunnat skämta bort.

40min. Sen jullov. Tack för det tomten.

Natacha Peyre

Jag tillhör de här lyckliga människorna som extremt sällsynt tittar på doku-såpor. Och än bättre är att jag aldrig någonsin sett ett Paradise Hotel-avsnitt. Jaja, ni kan ju försöka komma med att jag inte vet vad jag missat om jag inte gett det en chans.

Men snicksnack på er. Det behövs inte. Här är hon. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men just nu lutar det åt gråten.

Det är värt att vänta förbi 14 sekunders reklam för att se det här!

Povert värre.

Nu är jag dessutom inte bara stressad utan det tillkommer vissa tillkortakommanden i statskassan. Även regeringen har feber i sina finanser. Detta i sin tur medför att jag får ransonera spårvagnsturerna till tentasalen och tillbaka. Det vill säga utifall utsikterna för överräckande av en flaska vin skall te sig goda. Man vill ju ställa sig på värdinnans goda fot så att säga.

Till detta kommer att jag borde panikplugga istället för att sitta här och glo.
Med åttitals-hårdrock på hjärnan.

Countdown to lift off

Varför får jag alltid musik i hjärnan när jag stressar?

Idag: I get up, (up) and nothing gets me down.
You got it tough. I’ve seen the toughest around.
And I know, baby, just how you feel.
You’ve got to roll with the punches to get to what’s real

Typically me

23.19. Fortfarande inte kollat på tentan.

Kom att tänka på ett gammalt favoritband, Anti-Nowhere League. Sångaren här till höger heter passande nog Animal och sjöng en gång i världen på Wembley med Metallica. Låten hade han skrivit (So What)

Tänkte bara dela med mig av lite självdistans när det gäller låttexter. En av de bästa någonsin tror jag, We are the league:

"We are the League and we are mad
We are the League and the music's bad
Fuck-up noise like you've never known
We'll make you wish you'd stayed at home"

Så sant som det var sagt.

Oerhört ambitiös.

Tentaplugg idag.

Satt i två timmar och pratade rockband med Kockis.
Stod utanför i snön och diskuterade pokerstrategier i en kvart.
Det kommer nog att gå bra imorgon.

Blind Melon - No Rain i lurarna. Kände mig som en tjock flicka i bi-kostym.

Julmusik II

Eftersom det ändå är så många som letar sig hit efter julmusik ges här ett par tips:

DAD - Sad, Sad Christmas

Tom Waits - Christmas Card from a Hooker in Minneapolis

King Diamond - No Presents for Christmas

Det borde slå ut alla funderingar på Tommy Körberg och Ainbusk ur systemet. Lycka till!

Marinerad vitlök.

På vägen hem var det en kvinna som åt marinerad vitlök i vagnen. På sätet framför mig. Inte på samma säte alltså utan på den rad av säten som var framför mitt säte. Om man nu kan kalla två säten som inte står riktigt parallellt, för det gör de inte på de gamla vagnarna, för en rad?

Ni förstår säkert vad jag menar.

Det jag ville komma till var att jag lyssnade på Van Halens - Jump. Det gifte sig inte riktigt i smaken.

Kristi Brud, Örjan och Eric Cartman...

Dagens tack till Eff för spridande av julglädje.

Annars är jag idag lite avundssjuk.

Kristi brud får till sin ära ett nytt ord varje gång hon dyker upp på en löpsedel. Häromdagen var det dags för "döds-sms". Låter lite farligt.

Örjan "Jeansprofessorn" Andersson, skapare av märket Cheap Monday är utsatt för en prästattack. Det är inte heller nåt som hänt mig den senaste tiden. Varför händer det aldrig mig nåt?

Rockstjärnecitat....

Har inte så mycket att säga idag så jag släpper ifrån mig ett boktips.

Sen att jag inte läst boken borde vara av ringa betydelse.

Men jag skulle kunna tänka mig att få den i julklapp.

Boken heter Sex, droger och tinnitus. Och däri kan man läsa saker som:

"Jag märkte att jag skrek på samma sätt oavsett om jag höll på att bli uppäten av en stor haj eller om jag trampade på en bit tång." - W Axl Rose

"Långt hår är ett oförsonligt brott som borde straffas med döden" -Morrisey

"Kom ihåg att det du inte mäter är oändligt" - Tomas DiLeva

Things she say

Ibland säger hon de konstigaste saker, min honungsmåne.

Som:

"Det känns rätt gottäckligt"

Fylleromantik.

Exakt såhär---->
Har jag inte råd att se ut.
Hela helgen.
Hela nästa vecka.
Men på fredag. Då jävlar.
Ska jag lyssna på Van Halen hela dagen och spela luftgitarr med ett glas i handen och förvandlas till rödvinspoet.

På lördag ska jag vakna upp med halva Liberias statsskuld i fickorna. För det gör jag alltid när jag varit ute. På lördag ska jag betala bakfyllepizzan med en handfull mynt. Och lämna dricks.

På måndag är jag nog tillbaka där jag började.

Jubileumsblogg...

Idag har jag så mycket jag behöver göra att jag fundilerar på att gå och lägga mig igen.

Men då vet man att man åker på pisk av Doris när hon kommer hem, kanske bäst att dammsuga åtminstone. Eller inte vara hemma när hon kommer.

Blogginlägg nr 200. Grattis bloggen.

I lurarna:

Tom Waits - Tom Traubert's Blues (Four Sheets to the Wind in Copenhagen)

Julbelysning

Doris kommer hem 22.25.

Vid 22.27 säger hon det:

Jag har funderat på uttrycket fuckable=knullvänlig. Varför säger man inte knullebull?

Jag har ont i mellangärdet nu.

Julbelysning für alle?
Verkar som att Firefox inte vill spela .wmv-filer så öppna den i explorer ifall det bara blir en massa bokstäver. Det är värt det.

Kritstreck, rödvin, vals och körsång.

Svidade på mig den kritstrecksrandriga overallen på vilken Doris vänligen och finligen snickrat ihop byxbenen på. Drog åt snaran lite och speglade mig i skorna.

Sneseglade in i matsalen efter lite mingel. Hypnosexperttant som bordsdam. Kunde eventuellt ha varit värre. Hursomhelst så artade det sig väl, eller urartade beroende på hur man ser det.

Sjöng lite falsksång. Drack vin. Dansade wienerwalz och disko. Drack mer vin. Dansade vals till punk. Borde slutat dricka vin i krokarna. Drack mer vin en öl och två drinkar.

När det vid tre-tiden på morgonen började pratas om att spela pingis hoppade jag in i en taxi så akutfort jag någonsin förmådde.

Kvällens samlade intryck får nog vara att det kändes som ett högstadiedisko. Och det var ju nånstans höjdpunkten i livet.

Asskicker

Doris Honungsmåne kom hem igår kväll. Blåslagen, med lårkaka och ett leende. Hon sa aj, men log när jag kramade henne.

Sen visade hon det. Ett diplom. Eller snarare ett certifikat på att hon blivit ännu bättre på stjärtsmisk.

Jag böjade fundera på vad jag skulle göra om hon gav sig på mig nån dag.

Troligen skriva en sång om det i sjukhusbädden.

Seriously.

Jag kör en sån här nyfikenhetsgrej.

Vilka är ni. Säg hej bara. Lite nyfiken på vilka som läser. För man antar att fler läser än kommenterar. Och med så ohyggligt många som har varit inne på sidan de senaste dagarna blir man nyfiken på om alla letar efter jullåtar och jag bloggar för mig själv.

Hej jag heter Oscar.

Nyhet från det där landet i väster. Ja ni vet det som Curiosa kommer från.

Bild från www.cheerz.com
Tjena.
Hallådär.
Jag hörde så sent som idag en expert på alkohol som stod i en föreläsningssal och sa, till ett 60-tal uttråkade men intresserade studenter, att det inte gick att påskynda alkoholens väg ur kroppen.
Fatta hur fel hon hade. Hon måste ju vara helt blåst.

Här har vi företaget som inte nog med att ha för alltid lyckats bota bakfyllan, dessutom erbjuder boten i form av jello-shots! eller varför inte i ölen. Det ser ju så smaskigt ut!
Tack Cheerz!

Mohahahahahahaha.

Kasta kroppkakor på mig.

För första gången på jag-vet-inte-hur-länge var jag på jävligt dåligt humör redan på morgonen. Det första som hände var att jag läste ett sms som väckte mig som inte var positivt. Kanske inte så negativt som jag tyckte heller.

Därefter hann jag inte med nån frukost och stressade iväg. Nånstans runt lunch slog dig mig att det är ganska okararktäristiskt för mig att gå omkring och tjura. Så som ett brev på posten började det vända och inom ytterligare några timmar så hade det utvecklat sig till en av de bättre dagarna på länge. Så pass att jag i det närmaste gjorde "Hoppsa-steg" på vägen hem

Nu: Slip of the tongue. Whitesnake.

Kritik från en honungsmåne

Doris påstår att jag är den mest datorskadade person hon träffat. Hon åsyftar troligen att jag gr upp mitt i filmer för att kolla mail och så.

Tänkte bara förtydliga. Jag är alltså inte dataskadad. Bloggskadad snarare. Och det är troligen du med om du läser det här, eller?

Tävlingsblogg

Okok. Den där låten som jag vägrar erkänna vilken det är.

Jag ger efter lite. Och gör det till en gissningslek. Några ledtrådar här nedan och ni får tävla om äran.

Bandet är amerikanskt. Spelar fortfarande och har hållt på ett bra tag.
Sångare/gitarrist har spelat in några soloskivor.
Har spelat i Sverige många gånger och är allmänt kända.
Har haft flera st hits varav vår låt är en av.
Låten handlar om en flicka. Som har lämnat pojken och nu är han ledsen.
Även om låten är ganska pigg och snabb för att vara en sån låt. I handlingen har det nog inte passerat fullt en jordsnurr sedan uppbrottet.

Musiktsil: Pop/rock men mest pop skulle jag vilja säga. Lite easy-listening kanske t.o.m.

Flera av bandmedlemmarna har gjort inhopp hos andra artister och den tidigare nämnda gitarristen har spelat ett stycke gitarr på en av världens genom tiderna mest sålda skiva.

Lycka till. Kan eventuellt tänka mig att släppa en ledtråd eller två om ni inte klarar ut det

TK har underbett.

OK. Jag erkänner. Inte för att någon vare sig anklagat eller beklagat mig. Men det är faktiskt sant. Inte nog med att jag ibland har lyssnat på den där låten som jag inte erkänner vilken det är.

Jag är dessutom tokigt beroende av Gilmore Girls. Måste vara nåt fel som är trasigt på mig. Men jag vet att jag inte är ensam.

Dagens visaste: "Även förr var det bättre förr"

Grupptrycksblogg

Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist: Blues Brothers


Are you male or female: Guilty
Describe yourself: Soul Man
How do some people feel about you: I don´t know
How do you feel about yourself: I´ve got everything I need (almost)
Describe your ex-boyfriend: From the Bottom
Describe where you want to be: Goin´back to Miami
Describe what you want to be: Rubber Biscuit
Describe what you want: Gimme some lovin´
Describe how you live: Riot in cell block number 9
Describe how you love: Messin´with the kid
Share a few words of wisdom: Everybody needs someone to love

Nu får det vara nog

Det var liksom inte meningen. Det var på intet sätt meningen.
Det var inte mitt uppsåt. Men så kom de. Ändå. Och allt var mitt fel. Tänk att jag hjälpt människor att hitta det ondaste av det onda. Tommy Körberg och Nordman.


Elva sökningar hit
Åtta sökningar hit

Sleeping room

Mannen på bilden är uttråkad till följd av överstimulering.

Han har idag (söndag):

Pillat sig i naveln och hittat navelludd*

Lyssnat på Tom Waits, Pogues, Norah Jones, Blind Melon och en hel massa annat.

Sett Just Like Heaven (med minst två tidigare icke hörda versioner av den gamla Cure-låten)

Även sett två avsnitt av LOST, Office Space, World Poker Tour, Doris komma och gå och ett helt gäng med korta videoklipp.

Mannen på bilden är trött. Har rödsprängda ögon och uppsvälld mage. Men han är nöjd. Han har ätit risgrynsgröt. Han har druckit te.

*Navelludd är på något sätt magiskt. Ska författa en navelluddsanekdot för er en dag.

Priceless.

Av någon outgrundlig anledning hittar jag Eagles greatest hits på datorn.

Greatest Hits. För det första ställer jag mig frågande till greatest hitsskivor med one-hit-wonder-band. Kanske borde släppa en greatest hit-singel istället? Inte Eagles nu alltså. Sen kommer det till artister som släpper Greatest skivor efter första skivan. Med nån cover som extraspår. Typ artister som Britney Spears.

Sex Pistols spelade egentligen bara in en skiva, Never Mind The Bollocks. Ändå hade jag fyra fullängdsalbum med dem en gång i tiden och ännu fler singlar.

Hade jag varit grammofonartist hade jag aldrig släppt en greatest hitsskiva. Möjligen postumt isåfall, men då hade ju knappast det varit jag som släppt den. Jag hade släppt en Worth-listening-to-so-far-skiva. Med några covers som utfyllnad.
Guns N Roses greatest hits (vilken det tog extremt lång tid att släppa eftersom W. Axel Rose var omedgörlig gällande låtlista) saknar de flesta av de riktigt bra låtarna. Borta är Nighttrain, Mr. Brownstone för att nämna några.

Men covern finns där på slutet. Sympathy for the devil. Butthole Surfers gjorde den bättre.

Eagles ja. Personen som la upp den för nerladdning hade plockat bort Hotel California. Skrattade så jag grät.

Smells like rutten fisk pt II

On a slightly more serious note: Doris Honungsmåne (A, tant, tjocko-mongot o.s.v.) har gett sig själv ytterligare ett smeknamn. Denna gång är det dags för Dunk-Berit.

Dunk-Berit. Dunk Berit dricker T-röd och lider av bakteriell Vaginos.

Kärt barn har många namn. Sannerligen.

Collectors Disease

Kanske är läge att berätta för er om mitt problem. Mitt beroende. Som jag ständigt försöker hålla nere med blandade resultat.

Jag är en potentiell samlare av exakt allting. Igår handlade det om skivor, ladde hem nästan hundra stycken. Kanske hade varit bättre om jag lyssnat på en i taget eller så. Fast det är ju ganska bra när man kör shuffle i I-tunes.

När jag var liten samlade jag på allt från kapsyler, till coca-colagrejjer, till cigarettpaket(!??) och Garbage Pail Kids (vilka jag saknar exakt varenda bild av och fortfarande känner lukten av tugummina bara jag tänker på det. Och de var ärligt talat inte så goda) Senare har jag samlat på vinylskivor, filmboxar, specialutgåvor av olika slag o.s.v. Det mest meningslösa var när jag hade sju! elgitarrer hemma. Spelade på en av dem. Kanske två.

Jag har samlat på värre saker ändå. Men det berättar vi inte om.

Kliniskt.

Jag blir inte ens förvånad längre.

Över vägen som våra samtal tar.

Från Tommy Körberg.

Till bakteriell vaginos.

Då luktar det rutten fisk enligt sjukvårdsboken.

Låter trevligt. Men roligt samtalsämne blir det.

Up, up over the mountain top

Tänkte bara meddela en del nya sanningar vilka framkom igår kväll.

Att lyssna på Def Leppard är samma sak som att tycka att Bryan Adams är bra. För det låter faktiskt likadant fast då med längre hår och en arm mindre, fast snabbare fötter på trummorna.

Att det låter som en blandning mellan Bryan Adamn och Bon Jovi ger att om man gillar Bon Jovi så gillar man Bryan Adams. Med låten Runaway som godtagbar ursäkt, eller förresten hela Slippery When Wet-skivan. Dock får man bara lyssna på den sex ggr om året, annars gillar man Bryan Adams.

Aerosmiths bästa låt är inte Janies(Jeanie´s?, Genie´s? (och ja jag vet att det betyder ande och då en sån som finns i flaskor)) Got A Gun. Utan den bästa låten är Dream On i versionen från 1976 där man inte hör att det är Steven Tyler som sjunger. Inget ont om Steven Tyler, han vet sannerligen hur man producerar bra döttrar.

Steven Tyler ska förresten vara glad att han inte har underbett för då hade han med största sannolikhet drunknat i duschen. Varje gång.

För övrigt anser jag att Karthago bör förgöras.

Reklamblogg

Nu blir det lite dagbok av det hela.

Vansinnigt jävla trevlig superkväll. Började med en datorkrasch, skutade med idel leenden, en full juridikstudent (som dessutom är ett nässjörockdrägg så det går ju inte ta juridikdelen på allvar, och ja, jag vet att du läser det här, men lycka till.) Det andra nässjörockdrägget pluggar åtminstone inte på handels. Och han läser också här.

I övrigt så var det en enad öländsk front som möttes upp på ett ställe där vi strax över 20- mitten av samma ålerspann ökade på medelåldern med en tolv-tretton år. Det verkade vara något minst sagt pubertalt. Men det hade växt ut en del delar på dem iaf, såsom armar och ben. En annan vän som är den äldste av oss (och inte ölänning) såg att det hade växt ut andra delar också, men det var inget jag reflekterade närmare över. Jag vågar helt enkelt inte.

Sen delades sällskapet upp. Vissa gick upp på scen och fattade instrument på ett föredömligt vis. Vi andra fick stå kvar och njuta så smått. Och diskutera influenser, eller likheter åtminstone. Jag tycket mig höra allt från Dinosaur Jr till Placebo, till Alice in Chains.

Bra var det iaf. Och vet du vad som är bäst för dig så laddar du ner en låt eller två.

Det finns här: Johhny Goes J

Min rekommendation är låten Salvation.

Dock fanns det ett aber med kvällen. Som jag nämnt tidigare är det aldrig en bra grej att kunna säga att det var närmare tio år sen man såg någon. Oavsett hur trevligt det är att träffas igen.

Poltergeist...

Trodde att jag hade fått besök av någon ande (god, inte ond.)

Hörde hårdrock väldigt svagt som kom från någon oidentifierad källa.

Det tog en halvtimme.

Sen ville jag veta vad det var för låt.

Jag reste mig. Gick omkring lite för att pejla riktning.

Det lät lika starkt överallt. Eller lika svagt.

Kanske grannen ovanpå tänkte jag.

Sen hörde jag det.

Det var Future World. Insåg snabbt att det troligen bara är jag i den här delen av Europa som kan tänka sig att lyssna på Helloweens mästerverk.

Hittade Mp3-spelaren i fickan och satte in hörlurarna. Och njöt.

Is the shit IS THE SHIT

Två timmar senare.

Och jag har skrattat sönder mig. Hårt.

Bara att dra dit och kolla med en gång.

Bild från istheshit.net

Porrblogg

Get it here

In Between...

Jag är sådär just nu.

Mittemellan.

Känns rätt gutt faktiskt.

Warning

Nästa gång jag skriver ett blogginlägg kommer det att vara så snabbt att ni inte har en chans att hänga med om ni inte har lika bra uppkoppling som jag. Eller bättre.

Sådeså.

Idag ska det äntligen flyttas med andra ord. Tack vare att storebror impulsköper bilar som han inte ens sett. Respekt. Korkskallevarning. Men ändå.

What does it mean?

What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com

Här är jag tydligen.

Underfundilering

Hur kommer det sig att när man väl har lite pengar (vanligen perioden mellan man vaknar den 25:e varje månad och lunchtid samma dag) lyckas man samla på sig halva Liberias statsskuld i fickorna.

Kan dock vara bra när man ska köpa femkronorskaffe på ICA.

Idag överröstade skramlet i fickan Toy Dolls´, Livin´La Vida Loca. Eller nästan i vilket fall.

Tur att Moaåsa behövde växel, för jag behövde avlastning.

Lögn, förbannad dikt och statistik.

Bear with me on this one.

Jag utvecklade för några år sedan en statistisk teori. Eller snarare en teori gällande statistik. Eller tamigfan en absolut sanning för allt som har med statistik eller nåt annat att göra. Eller det kanske inte är statistik när jag tänker efter.

Det är ju sannolikhetslära.

Jag använder mestadels teorin för att driva folk till vanvett. Och lyckas ofta, det handlar ju bara om att inte ge sig.

Såhär ÄR det.

Allting har alltid en sannolikhet på exakt 50%, varken mer eller mindre. ALLTID 50%

Belysande exempel:

Antingen så vinner du på Lotto, eller så gör du det inte.

Antingen blir du överkörd av ett tåg samtidigt som du får ett tvåhundra kilogram tungt kylskåp på pannloben och blir sparkad på smalbenet av en två meter lång dvärg. Eller så händer det inte.

Det går inte att diskutera eller ifrågasätta teorin. Så försök inte.

Vän sökes.

Ska jag behöva gå själv på Demian/Sundström?

Är alla i den kristna världen bjudna på inflyttningsfest i helgen? Eller utflyttning? En gång var jag på en flyttfest för en kille som hette Timo. Fast då var det snarare frågan om en finnflyttningsfest.

Men efter att man råkat förslavas* av ett stycke kvinna så är man plötsligt social paria. Är det så vi ska ha det?

Doris utövar denna vecka tortyr i hushållet. Tortyren består av Tommy "Underbettet" Körberg. Sången heter troligen "Minns ni hans ögon?" och är en särdeles hemsk historia om en pojke som lider av PTSD (Post Traumatic Stress Disorder) efter att nästan fått en bomb på ett par kiloton i huvudet och sedan utvecklar han ett starkt hat mot någon icke namngiven person/ personer och slutligen blir han soldat och kanske dör. Har försökt att inte lyssna så noga.

Sa jag att det var en julskiva?



*Nämn för guds skull inget om förslavningen till Doris. Skulle troligen få spöstraff eller värre.

The Lost Son has Returned, With a Vengeance

Hej allihopa!

Jag har 100 jävligt snabba megabitspersekund i den nya lägenheten. Men ingen dator där. Och ingen i den såkallat civiliserade vänskapskretsen äger en bil* som kan frakta schabraket från punkt A till punkt B. Vilket i sin tur medfört att jag snart ligger tre Lost-avsnitt efter. Ni förstår säkert själva vilken depression min status medför.

Tjocko-Mongot (Tant, A) kommer hädanefter även att benämnas med Doris för att öka förvirringen ytterligare. Oscar, dvs Vi kommer i framtiden (forntiden, stormaktstiden, fritiden?) även att i vissa speciella och specifika fall att kalla sig, oss, honom för Harry. Utan dynamit dock.

Detta efter att ha observerat vissa likheter med en viss Jönsonlige-karaktär.

*Robert har en bil och har meddelat sin välvilja att lösa mitt flyttdilemma. Tack för detta. Bilen läcker dock. Om det är någon som har kvalificerad utbildning för att laga takläckage på gamla japanska bilar hör gärna av er så förmedlar jag kontakt!

Segband

Idag ska tant hämta smalbandsmodemet på någon obskyr matvarubutik i stadsdelen Majorna där vi residerar (svengelska?).

Efter detta kommer en väntan som kommer att vara ungefär någonstans mellan en halv evighet och väldigt länge. Sedan kommer uppkopplingen (avkopplingen, isärkopplingen?) att fungera sporadiskt i evighet. Dock sällan eller aldrig med den hastighet som betalas för.

Tack för det Jonas!

Freud hade det inte heller så lätt...

Idag har jag lärt mig ett par olika sätt att förstöra spädbarn för all framtid.
Eller det är inte det jag ska göra för all framtid. Utan så att de växer upp förstörda. Nejnej inte helt och hållet, med psykiska problem alltså. Men nej, det är inte så att jag vill det, men jag kommer nog att göra det ändå.

Eller åtminstone skicka dem på ett par miljarder kostsamma terapisessioner.

Det jag lär mig av att läsa psykologi är för det mesta att oavsett hur väl man tror att lyckas med nån eller sig själv så kommer man ändå att fukka upp det nånstans. Lika bra att lägga sig ner och dö, eller åtminstone lägga sig ner och tala ut. Och punga ut.