Den stora svälten.

Att sitta med ett gäng studenter på after-work-buffé är lite speciellt. Det är som att se en hop utsvultna biafra-barn som aldrig sett mat innan. Folk som stjäl drån de andras tallrikar, lassar på så mycket mat så många gånger att en japansk sumobrottare skulle bli avundssjuk. En av dem satt och rullade in stora bitar mögelost i skinka. Det var ohyggliga mängder. Jag var en av de där som aldrig sett mat. Nu vet jag hur det känns att äta halvt ihjäl sig. Till vårt försvar ska nämnas att även de övriga på etablissemanget betedde sig liknande. Såväl iförda kostym som utan.

Vissa männsikor är så dumma att klockorna stannar. Andra är så korkade att man nästan går av scen. Eller de kanske har otur när de tänker. De andra har vi ju åxå. Vet inte vilka jag gillar bäst.

Film ikväll. Tråkigt, lugnt, mysigt och leversparande.

Jag hade tänkt att börja ett nytt liv. Men det går inte för det är inte torsdag. Vissa säger att man ska börja med saker på måndagar. Torsdagar är mina dagar, har alltid varit. En ändlös sträng av torsdagar. Det är mitt liv det. Normalt sett överlever mitt nya liv lagom tills fredag eftermiddag. Sen är det samma visa igen. Som vanligt, som alltid. Men jag har ju alltid torsdagarna.