Ambivalent...

Äh jag vet inte. Jag har ju slarvat, men vissa saker kändes ovanligt bra. Andra saker kändes bättre. Nånstans måste jag nog erkänna för mig sjäv att vissa saker får man ta. Man får ta att man tycker vissa saker, även om man inser omöjligheten i dem, eller åtminstone orimligheten. Ibland kanske den enkla vägen är den rätta. Det jag längtade efter idag var inte det jag förväntade mig. Alls.
Känns som en framgång. Känns som att jag äntligen var jag på nåt sätt....hmm kommer nog inte fatta något av det här när jag vaknar. Lite som Roberts text på cigarettkartongen. Fast jag kan åtminstone läsa vad jag skrivit.

Tack till Anna och Stefan för tålamod igen. Dessvärre uppstod nog ett missförstånd där nånstans. Men jag har för mig att vi lämnade det därhän. Tack för gästrfiheten i vilket fall, och det goda sällskapet.

Tack till er andra också naturligtvis. Robert, Anna, Sofia, Daniel och Carmencita. Känner att även onsdagar kan vara bra dagar.