Phil Taylor-deluxe

Efter ett par miljarder dartmatcher, av vilka de flesta undertecknad förlorade, känns livet fortfarande bra. Det känns som att den semi-proffesionella nivå man låg på för nåt år sen har utraderats och minimerats såpass att man kanske skulle kunna slå ett fyllo på min lokala kinesrestaurang. Kanske.

Ska nog ställa upp i såväl Embassy som Winmau-turneringen nästa år. Jag känner mig i klass med Phil Taylor. På öldrickande då. Äh jag skulle säkert förlora det med.

Vart ska du? är inte längre en befogad fråga. Under de senaste månaderna har jag frekventerat ett etablissemang i vår stad. Alla vet detta och de som kan håller sig därifrån. Alternativt har jag tittat in hos etabliessemangsgrannen vid två tillfällen. Det skiljer ca 30cm mellan dessa två. Visst jag har vid något tillfälle gått vidare, men i och med att kvällen ändå börjat på denna plats är härmed frågan inget jag tänker bevärdiga med ett svar. Möjligen ett fnys.

Jag är lite slirig nu, eller lurig, slarvig eller.....ja just det, full heter det.