No retreat, No surrender.

Kom på att jag såg på Karate Kid för ett litet tag sen. En film utan karisma, utan musik och med Ralph Macchio, tror bestämt att den dag som jag bestämde mig för att inte tycka att den var bra längre var samma dag som livet blev hårt och barndomen tog slut.

Ralph var dock med i en film jag fortfarande gillar lite. Dock skulle jag säkert inte göra det om jag såg om den. Men i minnet finns den. Crossroads. Men nej för bövelen, inte den med Britney Spears.