Nästan precis vadsomhelst...

När gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster. Det är en gammal devis som man kan tycka lite sådär vad man vill om. Själv är jag varken bekännare av honom, Muhammed, Buddha, Cali eller Barbapappa. Men lite märkligt var det ändå med min lilla upptäckt idag. Om det går vägen kommer jag att redovisa det. Om det inte gör det lämnar jag det därhän. Men ändå, går det vägen så ska jag upprätta ett altare åt den enda sanna guden. Barbapappa alltså.

Osökt kommer jag att tänka på en av de få saker jag minns från Strindbergs Röda Rummet. I ett brev som någon jag inte riktigt minns vad han hette, kan ha varit Olle, lämnar efter sig berättar han att det budord där det anges att man inte skola ha andra gudar än Gud, lämnar det öppet för att man faktiskt kan ha andra gudar än Gud, vilket i sin tur ger att gud inte är allsmäktig, för isåfall hade inga andra gudar funnits och därför kan inte heller Gud finnas. Såvida det inte även finns andra gudar och Gud isåfall bara låtsas vara allsmäktig.

Nåväl, alltid minns man något ur litterära klassiker. Idag har jag läst något som garanterat inte kommer att gå till historien som en litterär klassiker, men den var ändå givande på något plan. Jag kommer förhoppningsvis att minnas något litet om lärande i ett sociokulturellt perspektiv.

Vad ni bör minnas har jag faktiskt ingen åsikt om även om det förefaller vara en god idé om ni minns mig när jag förfallit så att säga.

Nu ska jag förfalla rakt ner i en säng med en förhoppningsvis varm Doris. Lev väl och frodas.