Härdsmälta

Jag har nog inte varit så nära gråten på flera år som jag var igår.

Till en början tyckte jag att det var rätt fint med de blå, vita och bruna ränderna som diagonalt upptog hela skärmen. Såg lite ut som en Paul Smith-slips. Mmmm, jag gillar ju Paul Smith-randigt tänkte jag, fast kanske inte på skärmen. Så jag startade om, eller: jag försökte starta om. Men eftersom den inte startade kan det ju inte vara fråga om en omstart, så egentligen stängde jag nog av.

Panik. Och erfaren som jag är, med tanke på att det är andra gången på två år, så vet jag att det är moderkortet som pajat. Och jag kommer troligen inte att orka köpa ett nytt, speciellt inte med tanke på att jag får en ny dator om mindre än två månader. Har någon en dator som bortskänkes är det bara att droppa en lina.

Tack Jens för att jag fick låna en av dig.