Tall tales and small tales, tales from hell and tales that smell...
Måste bara slå ett slag för vandringssägner, överdrifter och rena och skära lögner.
Nånstans måste man inse att det förekommer en hel del sagor, sägner, historier och bryderier i vår värld av tvivelaktig sanningshalt. Ibland delvis, ibland helvis. Ofta är nån framme med pekpinnen och hävdar att: det där är en skröna, orimligt och eller en lögn. Vid såna tillfällen mår jag lite dåligt. Visst de flesta av oss vet förmodligtvis att man inte drunknar om man badar en halvtimme efter lunchen. Eller att pizzerian vid centralen har råttkött på kebaben. Eller ens att det rymmer psykopater från traktens sjukhus som hugger huvudet av folk vid första anblick. Man vet att det inte är sant. Det är det som är grejjen lite. Men man vill gärna leka lite med fantasin om det.
Det är alltid ok att säga: Jag har hört att det är en skröna. Det är aldrig ok att säga: men det fattar du väl att det inte är sant, eller: Måste du ljuga så mycket hela tiden.
Riddarna är de som ändå fortsätter: Jofaan det hände min syrras kille, min mammas kompis eller min fasters mosters halvbrors okända farfarsmoster.
De allra bästa är de som skryter om att de fikat med rockstjärnor i Paris, trots att ålderskillnaden gör att de inte kan varit mer än fem år vid tillfället. Visst är det helt uppåt väggarna orimligt, men ofta får man en roande och god historia och allvarligt talat: är det nån som bryr sig om nåt annat än att bli lite road?
De är mina hjältar. Slå ett slag för lögnen. Och framförallt överdriften. Det här är nog världens bästa blogginlägg.
Nånstans måste man inse att det förekommer en hel del sagor, sägner, historier och bryderier i vår värld av tvivelaktig sanningshalt. Ibland delvis, ibland helvis. Ofta är nån framme med pekpinnen och hävdar att: det där är en skröna, orimligt och eller en lögn. Vid såna tillfällen mår jag lite dåligt. Visst de flesta av oss vet förmodligtvis att man inte drunknar om man badar en halvtimme efter lunchen. Eller att pizzerian vid centralen har råttkött på kebaben. Eller ens att det rymmer psykopater från traktens sjukhus som hugger huvudet av folk vid första anblick. Man vet att det inte är sant. Det är det som är grejjen lite. Men man vill gärna leka lite med fantasin om det.
Det är alltid ok att säga: Jag har hört att det är en skröna. Det är aldrig ok att säga: men det fattar du väl att det inte är sant, eller: Måste du ljuga så mycket hela tiden.
Riddarna är de som ändå fortsätter: Jofaan det hände min syrras kille, min mammas kompis eller min fasters mosters halvbrors okända farfarsmoster.
De allra bästa är de som skryter om att de fikat med rockstjärnor i Paris, trots att ålderskillnaden gör att de inte kan varit mer än fem år vid tillfället. Visst är det helt uppåt väggarna orimligt, men ofta får man en roande och god historia och allvarligt talat: är det nån som bryr sig om nåt annat än att bli lite road?
De är mina hjältar. Slå ett slag för lögnen. Och framförallt överdriften. Det här är nog världens bästa blogginlägg.
skrev oscar @
9:36 em
2 Kommentarer:
Puh. Ett tag trodde jag att jag klantat mig rejält angående frågan om ett exotermiskt/endotermiskt helvete, men jag verkar ju klarat mig. :)
Men jag måste ändå slå ett litet slag (vi snackar Glass Joe, inte Soda Popinski när det gäller slag) för sågningen. Alltså, där man stenhårt hävdar att sägnen är fel. Men det är endast om man har en motdebattör som är på humör och tillräckligt närstående för att tåla lite slag under bältet. Då kan det bli riktigt roligt. Jag har haft diskussioner där Heisenbergs osäkerhetsprincip använts för att förklara en sägen. Då är det skitroligt.
Av
eff, at 10:32 em
Helt klart så.
Det som är tråkigt är när man måste hävda att man minsann vet att något relativt självklart inte är sant. Jag tror att man behöver lite överdrifter, lögner och skrönor för att klara vardagen.
Sanningshalten är lite ringa i jämförelse med halten av roande eller fantasieggande.
Bland det roligaste i år var Silverfiskens oralsexhistoria historia, dock med tveksam sanningshalt;
http://saintkildaroad.blogspot.com/2005/11/weekend-at-bernies.html
Av
oscar, at 2:08 em
Skicka en kommentar
<< Home