Anpassning

Mycket märkligt det här med hur människor ibland anpassar sig till saker.

Jag funderade på det och det hela stod klart när jag i morse klev in på Handelshögskolan i Göteborg, eller handels som det kallas. På handels finns det fler lejonmanar än i hela Afrika. Det är sant. Lejonmanarna gillar att ha v-ringade Gant-tröjor, Armanibyxor och fina klockor på armen. Jag lägger ingen värdering i det. Det hela är tämligen ointressant.

Det intressanta börjar när vi tar en lejonman och placerar in honom i ett annat sammanhang. Eller som i det här fallet: vi tar och placerar en katt bland hermelinerna. Bandtshirt, skitiga Converse och långt hår. Lite orakad och kanske något bakfull, med en lätt flackande ointresserad blick.

Helt plötsligt är det vanliga för andra institutioner (Psykologen, Sociologen, Pedagogen o.s.v.) det som sticker ut mest. Det är roligt att se på lejonmanar som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till elementet som invaderar deras territorium. Somliga i stilla förundran, andra med avsmak.

Precis på samma sätt som när en lejonman simmar utanför sina egna vatten. Förundran och avsmak.

Jag hade varken förundran eller avsmak i tanken idag när jag märkte att detsamma gäller för hundägare, man ser ut som sin hund. Såg inom tio minuter en tant med pudel som hade något som såg ut som en pudel på huvudet. En man med långt grått hår, med en hund med långt grått hår. Och idel små tanter med små korthåriga hundar.

Frågan är bara vad det säger om mig. Jag som vill ha en bulldogg.