Dödsstraff?

Läste om Hagamannen i tidningen idag. Fjorton år var det visst. Man kan spekulera i om det inte var lite lite och om man verkligen ska ha rabatt när man uppenbart försöker mörda någon och råkar klanta till det. Personligen hade jag nog sett livstid. Som för Leif Axmyr, även om Axmyr är ett kapitel för sig, han borde ju ha livsstid bara för den där frisyren han har. Stackarn som råkade mörda en politikers styvson, han lär väl inte se dagens ljus igen. Förutom på permisionerna då.

Man kan reflektera över mycket. Jag kom in på det där med livstid, alternativt dödsstraff, idag när jag körde förbi Järntorget i fisktransportbilen. Det finns ett hemskt brott i Sverige som inte kan straffas hårt nog men som inte straffar sig alls. Om inte någon delar ut en rättmätig knytnäve då. Det är så jävla ohyggligt att jag darrar lite lätt på handen när jag skriver det här. Jag mår dåligt inombords när jag stöter på fenomenet och måste alltid vända blicken åt annat håll.

Det finns vissa typer av människor som är överrepresenterade i brottstatistiken, enligt undersökningar. Dessa är:

1. Tjackpundare (amfetaminmissbrukare på svenska

2. Människor som semestrar i husvagn, dricker Pripps Blå, slår sina fruar och är bröder till sina barn.

3. Människor? som kör omkring i stora amerikanska 50- och 60-talsbilar lyssnandes på Eddie Meduza, dricker Pripps Blå, slår sina fruar etc....

4. Medelålders fetlagda män som spelar dart

Hursomhelst så såg jag en jävel i skinnväst, troligen hemmahörande i kategori ett. Jag kända för att svänga in framför Pusterviksteatern, hopp ur bilen och hoppa på honom och hans jävla cykel med en välriktad karatespark. Jävla skinnvästpajas. Men det var väl tur att jag inte gjorde. Jag hade troligen sträckt ljumsken, knäckt skallen och brutit lårbenshalsen och dessutom missat.

Men en brun jävla skinnväst, dessutom med en svart t-shirt under och ett par troligen tidigare vita sneakers. Nästa gång ska jag "whoop his ass". Hårt och länge. Någon måste väl se till att lagen följs.

I am the Law.