Tysk, Rysk eller helt vanlig?

När man är en vandrande turistattraktion lägger man ibland märke till vissa tendenser. Jag jobbar alltså i (på?) en av de stora turistattraktionerna i Göteborg och återfinns garanterat i ett tusental tyska familjefotoalbum. Jag är helt övertygad att det kommer att finnas människor i varenda tysk liten by som sitter och tittar på mig när jag håller upp en havskatt, visar tänderna och berättar att den heter Zee Wolf och neunundachtzig och sådant. -Åh kommer ni ihåg den där otroligt ståtlige mannen i röd tröja där i Göteborg, varför tog jag aldrig hans telefonnummer, kommer damerna att fråga sig. Och så vidare.

Tyskar är alltid de skummaste som kommer in. Så fort turistbussen lägger till så luktar det lite tyskt, man hör pansarvagnar i bakgrunden, det luktar bratwurst och lederhosen. Man behöver inte fundera speciellt länge på om det verkligen är en tysk i butiken. Men det finns några tydliga tecken:

1. Stentvättade jeans. Jag visste inte ens att det var lagligt att handla med sådan längre, försöker dra mig till minnes ett handelsembargo från 1987, men jag kan ha fel.

2. För korta stentvättade jeans, är det mode i strumporna i das vaterland? Och om det är det, vad är det för speciellt med tubsockor som gör att man måste visa det.

3. För korta stentvättade jeans och Nike Air-kopior. Alla har det i landet i söder. Det kan vara så att det krävs i grundlagsförfattningarna.

4. För korta stentvättade jeans med diverse färglada tygmärken. Whats the muthafuckin deal? Okej jag erkänner, jag har haft min beskärda del tygmärken genom åren, men det är långt ifrån samma sak. Mina var häftiga skateboardmärken, tuffa hårdrocks- och punkband, inte ett märke på en Trabant i motljus.

5. Det absolut säkraste tecknet är när någon glassar omkring i affärer i centrala Göteborg, miltals från närmaste badstrand (typ) iförd ett par birkenstocktofflor, ett uringult illasittande linne, Dame Ednas solglasögon och ett par blåvitrandiga bikinitrosor. Nationalitet behöver man inte tvivla på.

Hur som helst verkar det inte vara mycket som förändrats sedan östblocket och muren föll. Östtysklandsmode är ett heltyskt problem. Vem kan vi skicka för att hjälpa dem?
Sen är det ju det här med världsspråket tyska. Som alla talar. I Tyskland vill säga.

Tyskland hade en gång för många år sedan en ledare som tyckte att den tyska kulturen med små lädershorts, korvar och för korta byxor var så bra att han ansåg att den borde införlivas i alla land i hela världen, med tvång om så skulle behövas. Det gick väl sådär kan man säga och han slutade sina dagar i en bunker. Tyskarna fick då lägga det hela på is ett litet tag, men nu är de tillbaka med språket. Det tyska språket är så fint att man åker på missionsresor för att sprida det. Tanken är nästintill genial. Vi åker runt i hela världen, spenderar pengar överallt och då talar vi enbart tyska. Eftersom alla länderna med sina invånare tycker att det är trevligt med pengar så tvingar vi dem att tala tyska med oss. Annars kan vi ju inte handla eftersom teckenspråk på tyska inte fungerar då det ser ut som någon slags kampform.

Så nu står jag där och säger neunundzechstig, jawohl mein herr, danke, bitte schön, kartoffel och das ist ein grosse bratwurst, Jürgen. Som en del av den tyska invasionen.


Idag var det ryssar inne. En kvinna (50+) hade platinablont hår, mörklila läppstift, för mycket rouge, och jeans och jeansjacka. På såväl jeans som jeansjacka satt det stora neonrosa-gröna tygmärken med namnet Chanel skrivet på. Kopia? Snyggt? Njaeee, men så var hon ju rysk.