The Muffin Utility Research Kitchen

Aw, he thought he was a man, but he was a muffin.

Känns som att jag aldrig är hemma längre. Lägger ingen värdemening i det, det är bara ett konstaterande av hur livet artat sig i den värld jag lever i. Dock har det visat sig resultera i ett veritabelt Mt Everest av disk, otvättade kläder, pappershögar och en allmän oreda i boningen. Har ju trots allt inte tid att städa eller diska när jag är hemma en timme om dagen.

Okristligt tidigt visst. Men jag tog mig upp i morse. Åt frukost, duschade, gick till vagnen och tog mig till skolan. Väl där läste jag säkert minst en sjundedel av vad jag hade tänkt, men det var flera sjundedelar fler än vad jag egentligen trodde att det skulle bli. Så kontentan av detta är att man får vara nöjd med det lilla. Sprang på en gammal bekant i lunchrestaurangen. Stämningen var hotfull från början till slut. Missförstå mig rätt. Det var hotfullt på ett bra sätt. det kan vara det. Nejnej inte hoppfullt. Hotfullt. Äh skitsamma ni förstår inte sånt här.

Är redan paranoid inför ekonomin som kommer imorgon. Ska nog sälja min kropp. Säg till om ni vill ha nåt. Jag kan åtminstone lova att det inte komma göra ont. Det kommer att gå så fort att du inte känner nåt. Alls. Men dyrt blir det.