Telfonkö
När man köper en gammel bil behöver man ibland reservdelar. Ibland när man behöver reservdelar är man tvungen att köpa en originaldel. Vanligen blir det då rätt dyrt, som en 10cm lång gummislang för 215:-. Tjipp och hej, men det är bara att bita ihop. En jävla tur att man hittat en privatmekaniker med andra ord.
Hursomhelst, Mikebike och jag som har samma märke på våra bilar är troligen rörande överens om att Hedin Bil drivs av djävulen, administreras av Belzebub och har Lucifer morgonstjärnan som mekaniker. Men det jag åtminstone inte visste förrän igår var att telefonväxeln hos nämnda företag sköts av Satan själv.
Jag ringer, talar med telefonist och blir kopplad till reservdelsbutiken. Trodde jag. Efter en kvart av tysk powerpop och DDR-schlager kommer äntligen telefonton igen. Sen ett klick. Egentligen spelar det ingen roll var det är för musik, jag vill helst att en röst berättar för mig vilken köplats jag har och att jag står kvar i kön så att jag kan avgöra om det kommer att ta mellan en kvart och en timme eller sex månader till en evighet. Jag vill inte höra Alphaville, och jag vill framförallt inte höra Alphaville följt av ett klickljud.
Bara att ringa ringa upp igen. Denna gången skäller jag lite på telefonistan. Kanske inte hennes fel, men någon ska ju ta emot det. Efter en kvart får jag veta att jag står i kö i fel stad. Kanske inte borde skällt ändå. Efter att äntligen hamnat i Göteborgskön händer det som inte får hända. Jag håller på att kaskadvomitera första gången Toni Braxtons Unbreak my Heart spelas. Jag vill lägga på, men efter 15+17,5 minuter tänker jag inte ge mig så lätt. De kan försöka få mig att lägga på, men de ska inte lyckas.
Äntligen tar låten slut och jag hoppas med själ och hjärta att jag äntligen ska få tala med säljaren. Då händer det. Unbreak my Heart igen. I det här läget fick jag upp lite kräk i munnen, men svalde hårt, torkade tårarna och höll bort luren en stund till.
När låten kom för tredje gången på rad la jag på, åkte in till affären och hade löst slangjävelen på en kvart. Jag orkade inte ens skälla. Inte be att få delen gratis för sveda och värk. Jag orkar inte ens anmäla dem för brott mot mänskligheten. Men jag borde. Det smakar beskt i munnen fortfarande.
Hursomhelst, Mikebike och jag som har samma märke på våra bilar är troligen rörande överens om att Hedin Bil drivs av djävulen, administreras av Belzebub och har Lucifer morgonstjärnan som mekaniker. Men det jag åtminstone inte visste förrän igår var att telefonväxeln hos nämnda företag sköts av Satan själv.
Jag ringer, talar med telefonist och blir kopplad till reservdelsbutiken. Trodde jag. Efter en kvart av tysk powerpop och DDR-schlager kommer äntligen telefonton igen. Sen ett klick. Egentligen spelar det ingen roll var det är för musik, jag vill helst att en röst berättar för mig vilken köplats jag har och att jag står kvar i kön så att jag kan avgöra om det kommer att ta mellan en kvart och en timme eller sex månader till en evighet. Jag vill inte höra Alphaville, och jag vill framförallt inte höra Alphaville följt av ett klickljud.
Bara att ringa ringa upp igen. Denna gången skäller jag lite på telefonistan. Kanske inte hennes fel, men någon ska ju ta emot det. Efter en kvart får jag veta att jag står i kö i fel stad. Kanske inte borde skällt ändå. Efter att äntligen hamnat i Göteborgskön händer det som inte får hända. Jag håller på att kaskadvomitera första gången Toni Braxtons Unbreak my Heart spelas. Jag vill lägga på, men efter 15+17,5 minuter tänker jag inte ge mig så lätt. De kan försöka få mig att lägga på, men de ska inte lyckas.
Äntligen tar låten slut och jag hoppas med själ och hjärta att jag äntligen ska få tala med säljaren. Då händer det. Unbreak my Heart igen. I det här läget fick jag upp lite kräk i munnen, men svalde hårt, torkade tårarna och höll bort luren en stund till.
När låten kom för tredje gången på rad la jag på, åkte in till affären och hade löst slangjävelen på en kvart. Jag orkade inte ens skälla. Inte be att få delen gratis för sveda och värk. Jag orkar inte ens anmäla dem för brott mot mänskligheten. Men jag borde. Det smakar beskt i munnen fortfarande.
skrev oscar @
1:31 fm
4 Kommentarer:
Jag märker att ditt bottenlösa hat fortfarande är bottenlöst. Det känns tryggt. Jag och ~O~ har börjat nackskotta igen. Om vi lägger upp konceptet rätt tror jag vi tre kan dela upp universum i tre lika delar och styra de med järnhand inom 18 månader.
Av
eff, at 1:07 em
Och, Toni Braxton. Jag beklagar. Krama Doris lite och gråt ut. Det behövs debriefing efter en sådan pärs. Jag känner med dig.
Av
eff, at 1:08 em
åhhh jag lider med dig. vilka jävla as. erkänn att du drömde fuktigt den natten om att åka dit med ett pumphagel och be att få se lite servicemindness.
jag såg arizona junior häromdagen. har du sett den. isåfall. snubben på MC:n han med hagelbrakare och handgranater. ibland önskar man att världen tog slut så att man kundse styra upp det lite som man vill. i den världen skulle inte toni B och alphaville få finnas alls.
Av
mikebike, at 2:52 em
Tack för omtankarna.
Det känns bättre nu när slangen är på plats och vattnet stannar i kylaren.
Av
oscar, at 11:15 em
Skicka en kommentar
<< Home