Like playing Waterpolo in a Urine-tank..

Det är så mysigt med Göteborgshöst. Överallt annars i världen regnar det. Men Göteborgsregn överträffas bara av de sydostasiatiska monsunregnen. Och jag är inte säker på att ens de kan överträffa västkustens veritabla vattenkaskader. Naturligtvis är det då det blir spårfel. Går till nästa hållplats. Åker några stationer, får gå av och byta för att vagnen är så sen att den måste vända. Vänta i en kur medans regnet dansar horisontaltango med mig. Luva, luva, den ena i skinn, den andra av bomull.

Frölunda-torg-stress. Hittar varken det jag behöver eller vill ha. Boken på biblioteket har blivit utlånad. Svär lite för mig själv. Finner en lösning. Får lita till andra.

Glädjer mig så smått åt att jag faktiskt läst en massa idag. Intressant, roligt, lyckades till och med dra paralleller mellan teorier och anteckna att jag inte höll med en av författarna i några avseenden. Ett riktigt Eureka!-ögonblick.

Kanske hade jag tur när jag tänkte. Antingen fattar jag eller så är jag född bakom ett flöte som tappats bakom en vagn i en farstu. Jag vet inte, men det finns förhoppningar. Om att jag hade tur alltså.