Applehorn...

Dags att ta det sura äpplet vid hornen, tänkte jag. Sedan kom det ett sms med en utsträckt hand. Hmm....kanske borde beundra utsikten från en annan plats. Ett annat perspektiv. Ha ångest över utebliven kunskap imorgon. Kommer ju ändå att lösa sig som allt annat. Alltid samma sak.

Sen, jävlars, är det dags. Dags att odla sin egen mustasch som den vise mannen än gång sa. Dags att få ändan ur tarmen. Dags att sätta igång. Konstigt nog är dagens problem alltid morgondagens lösningar. Varje dag. Jag har ingen karaktär, jag är en.

Vi ses på den andra sidan gryningen. Eller nåt sånt. Lät nästan poetiskt. Jag hatar ju sånt. Glöm att jag sa nåt.