Ekonomi vs Oscar

Har börjat inse att ekonomi inte enbart är ett ämne som jag läser på handels, det är något som påverkar mig hela tiden. Det är dessutom ett något ambivalent förhållande.

Jag gillar ekonomi och ekonomin gillar mig ibland. Problemet är att jag alltid har haft en viss fallenhet för att ägna somliga i ekonomifamiljen större del av min uppmärksamhet än andra och detta ger inte alltid ett gott förhållande till de negligerade familjemedlemmarna.

Ex: kassa 1910 som är mina tillgångar. Dessa ökar varje månad (på debetsidan för ekonominördar) för att sedan genast minska genom insättning i andra kassor. De andra kassorna, sett ur ett närsynt perspektiv, är inte mina. Jag har förvisso en kassa som heter sparkontot, men där gapar tomhet och tystnad för det mesta. Jag gillar alltså inte kassan lika mycket som jag gillar:

Andras ekonomiska system. Exempelvis verkar det som att jag gillar matbutiker, restauranger, ölhak och en uppsjö andra intressenter. I och med att dessa, får vi förutsätta, betalar såväl skatt som moms för sin omsättning bidrar jag även till nationalekonomin och får således tillbaka pengar genom att man bygger vägar som jag kan gå på och lyktor som lyser upp min väg.

Frågan är bara varför jag gillar andra mer än mig själv? Det kan ju vara så att jag är en sann altruist som älskar och vill hjälpa er alla. Därför tycker jag att ni ska tacka mig några gånger om dagen när vattnet rinner ur kranen hemma, eller när ni går på en asfalterad väg eller liknande. För jag har ju faktiskt hjälpt till att betala en rätt stor del av det där.

För övrigt tycker jag att det är trevligt att Skatteverket har bestämt sig för att ge tillbaka lite av de pengar som de hållit gisslan. Tack Skatteverket för att jag får tillbaka mina pengar, men kan jag inte få lite till så att jag kan unna nationalekonomin lite extra inkomster? Jag lovar, jag ska inte spara något.

Hagamannen 2

Det tydligaste tecknet på att en åtalad person är skyldig är att de efterfrågar Leif Silbersky som försvarsadvokat.

Jag föreslår en lagändring.

Vid ansökan om att bli representerad av Leif Silbersky döms den tilltalade på alla åtalspunkter utan rättegång.

Gött e d

Känner plötsligt för att utropa ett Gert Fylking "Äntligen", fast utan den komiska touchen.

Jag är förbannad, men samtidigt jävligt nöjd.

Ha det så skoj i fängelset din jävel. Man kan ju alltid hoppas på att det blir en tre-fyra hundra år. Men eftersom vi är i Sverige är väl svinet "rehabiliterat" inom ett år och ute på gatorna igen.

Hagamannen gripen

Anpassning

Mycket märkligt det här med hur människor ibland anpassar sig till saker.

Jag funderade på det och det hela stod klart när jag i morse klev in på Handelshögskolan i Göteborg, eller handels som det kallas. På handels finns det fler lejonmanar än i hela Afrika. Det är sant. Lejonmanarna gillar att ha v-ringade Gant-tröjor, Armanibyxor och fina klockor på armen. Jag lägger ingen värdering i det. Det hela är tämligen ointressant.

Det intressanta börjar när vi tar en lejonman och placerar in honom i ett annat sammanhang. Eller som i det här fallet: vi tar och placerar en katt bland hermelinerna. Bandtshirt, skitiga Converse och långt hår. Lite orakad och kanske något bakfull, med en lätt flackande ointresserad blick.

Helt plötsligt är det vanliga för andra institutioner (Psykologen, Sociologen, Pedagogen o.s.v.) det som sticker ut mest. Det är roligt att se på lejonmanar som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till elementet som invaderar deras territorium. Somliga i stilla förundran, andra med avsmak.

Precis på samma sätt som när en lejonman simmar utanför sina egna vatten. Förundran och avsmak.

Jag hade varken förundran eller avsmak i tanken idag när jag märkte att detsamma gäller för hundägare, man ser ut som sin hund. Såg inom tio minuter en tant med pudel som hade något som såg ut som en pudel på huvudet. En man med långt grått hår, med en hund med långt grått hår. Och idel små tanter med små korthåriga hundar.

Frågan är bara vad det säger om mig. Jag som vill ha en bulldogg.

Stressmeister

En plötslig tempohöjning slog hela tillvaron ur balans.

Förbannade lejonmansskola.

Helt plötsligt var det nödvändigt att lyssna aktivt. Vara på plats varje dag. Spendera en allt för stor del av budgeten på böcker jag är föga intresserad av. 88 sidor föreläsningsstöd till sex föreläsningar.

Det kommer inte att bli mycket tid över på ett tag. Jag är rädd för att det mesta av den kreativa energin kommer att läggas på det andra projektet som startar till helgen. resten av energin får fördelas mellan ekonomi och träning. Ska försöka hinna med Doris mellan varven.

Stop messing with my clock.

Frågan är om man måste godkänna EU-jetlagen. Är inte säker på att jag vill leva under de premisserna.

Varje år på våren hamnar jag i obalans. Detta framförallt eftersom det förbenade jävla tidsbytet inträffar under utgångskvällar varje år. Detta medför i sin tur att bakfylleuppvaknandet förskjuts något och hela söndagen är på något vis förstörd. Detta fortsätter sedan i minst en vecka, följt av en överhängande trötthet och idel sena uppvaknanden.

Måste man gå med på detta? Är det inte bättre att klockan får gå sin gilla gång och man kan anpassa sin mentala samvaro efter solen istället?

Fast det är ju rätt skönt att få sova en timme längre på höstkanten.

Välkomna tillbaka

Tydligen har jag varit så tråkig under en period att de flesta av råttorna flydde skeppet. Kanske inte helt sant, men en femtedel av er försvann under en period. Det verkar dock som att det börjar vända nu. Vinden har vänt, det går bra nu.

Den där sista meningen skall vi diskutera idag.

Vinden har vänt sjöng han en gång. Jag har aldrig riktigt fattat det där, menade han att vinden vände när han var ute och seglade med sin pappas 22fotare? Eller att BMW:n rullade något bättre i vinddraget på Östermalm?

Det går bra nu? För vem? Inte för mig, det är helt klart, jag har fått byta radiostation flera gånger den här veckan för att det råkar gå bra för honom. Fast å andra sidan kanske han menar att det går bra att byta kanal nu. Det är så jag ser det i alla fall.

Vill bara klargöra att det inte är jag som lyssnar på radio här hemma. Jag lyssnar på Jävlaranamma. De har bra texter:

"På måndan sa jag till min tjej, att på tisdan skulle jag ut
och spela lite kort med grabbarna och dricka en öl.
Men då sa min tjej dirrrekt att: det skulle jag inte"

17 sekunder är en bra tid på en låt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

Det går bra.

I´m gonna kick your ass in the head, man...

Ville bara ha det sagt.

Arnold Schwarzeneggarneggarneggarneggar....

Fyfan, känns som att man borde sova istället. Men icke. Klockan tio på morgonen, nästan mitt i natten och redan på gymmet. Men så är det när man lider av förhållandefetma och har bröst och bringa som en sockrad och chokladdoppad frukostflinga, av uppuffat ris.

Javisst. Det ser fortfarande ut som om jag svalt en jordglob, men det ska det bli ändring på. Det här med styrketräning handlar ju mycket om att man ska omforma och skulptera kroppen. Så jag tror minsann att jag ska försöka få det att se ut som jag svalt en curlingsten istället.

Nåväl, det kommer nog aldrig att bli någon fröken Sverige av mig ändå. Fast å andra sidan vill man ju inte se ut som torkat revbenspjäll.

sekulariserade arabmilitärdiktaturer?

Sekulariserade arabmilitärdiktaturer?

Bjärt kontrast till den internationella terrorismen?

Men varför smaskar hon. Och varför betalar vi bortåt sextiotusen per person bara för att se våra surt förvärvade pengar* förvandlas till ett jävligt mediokert debattprogram.

Allvarligt talat, förutom vägar, cykelbanor, gatlyktor, det gamla skämtet om skola, vård och omsorg, bensinskatt och skatt på skatt på skatt, det vill säga moms, märker man inte så mycket av politikerna. Förutom när det är direktsändning från riksdagen.

Sanlöst. Jag tippar att det gick åt bortåt 5000:- bara för den tid det tog för henne att kolla upp om man verkligen kan säga "i bjärt kontrast". För att inte tala om "sekulariserade arabmilitärdiktaturer". Tjipp och hej. Tusen spänn.

Jag funderar starkt på att knäcka extra som talskrivare åt dem.

* Surt förvärvade var ett skämt. Ni vet ju alla att jag lever ett fett och flott studentliv med ett ordentligt tilltaget studielån. Det är ju nästan så man kan äta var tredje dag eller så.

Kalashnikov

O:Haha...du har ett hårstrå på bröstet.

D:Det är det inte alls. Det är ludd från ett maskingevär jag gjorde rent i morse.

O:Mohahahaha

Det var inget hårstrå, så jag antar att hon inte bara lever i avsaknad av bröstbehåring. Hon har tydligen ett maskingevär också.

Old Times, Good Times

För nåt år eller så sen jobbade jag lite på olika Pressbyråer runt om i vår stad. Det har gett upphov till många sköna minnen, några tråkiga, men på det hela taget, väldigt få bittra.

Idag tänkte jag berätta om en hantverkare. Eller egentligen två, fast den ena sa aldrig nåt. Den andre slutade aldrig prata. Den tyste var liten och tanig, herre nummer två stor och bufflig. Lite stereotypt redan där kan man säga. Vår store hantverkare gillade dessutom träskor och hade en rätt ordentlig klyfta, även utan push-up behå. Om det nu tillverkas sådana för den delen av kroppen.

Frågade man honom om hur läget var fick man alltid svaret: "Hata (håååta på götebosska) Oscar. Hata. Livet hatar dig, det är bara att hata tillbaks"

Ja det är väl det jag minns. "Livet hatar daj, de e bara å hata tebax"

Konversationer

O: Hela jag är en enda jävla urbaniseringsprocess....


För oss som är inflyttade till landshövdingehus, betong och krogar som har öppet till soluppgången är det vissa saker man saknar. Jag saknar stjärnor. Det finns stjärnor i Göteborg, men de syns inte lika tydligt. Vare sig det gäller de som borde finnas på himlen eller de där lokala hjältarna man minns.

Ibland känns det som att de lokala förmågorna här antingen är hemlösa eller sitter inspärrade. Så är det inte hemma. Där åker de runt på flakmoppar eller cyklar. Till och med de lokala knarkarna lever i något slags symbios med resten av människorna. De sitter inbegripna i samtal på den lokala pizzerian med trebarnsfadern eller fotbollsmamman. Märkligt det där, vilken skillnad det trots allt är.

Men ändå är det väldigt fint när man kommer en bit ovanför staden och ser alla ljus. Samma ljus som tar död på stjärnorna. Och ljusen från bilarna som dödar tystnaden.

Latency

"They get up in the morning. They fish, they sell fish, they smell fish.....reminds me of a girl i used to date, Yvonne. She smelled like fish." -A.D Clay

...och det gjorde även jag idag. Kanske inte så mycket, men ändå. Luktade lite fisk, menar jag. Man måste ju försörja sig på något sätt.

Vårsolen tittar fram ibland. Det är fortfarande kallare än en pingvins stjärtfena, men jag misstänker att även det kommer att ordna upp sig så småningom.

Och så har jag sett att vi ska skicka Jesus ställföreträdare på jorden till final. Såg dock inte spektaklet så jag kan inte uttala mig om hur illa det lät, men jag kan tänka mig. Så går det om man ber till Gud varje dag. Då kan man vinna the omoralisk schlagerfestival.

Fast å andra sidan kan man tänka sig att det fanns en hel del som bad till tidigare nämnd gudom att f.d. Fru Runar inte skulle vinna. Vem hade jag valt att uppföra min låt om jag skickat in ett bidrag? Det hade förstås varit ganska så hysteriskt med en arsenal bestående av Carola, Runar, Sven Wollter och Claes Malmberg. Men troligen hade jag valt Doris, för vem skulle inte rösta på någon som låter som en kåthes Lena Nyman?

Access Denied

"You are not authorizesd to view this page". Skit ner er, det är fan min blogg.

Pre-Twin Peaks och Varuhuset

Ibland undrar jag hur livet hade sett ut om jag hade varit tillräckligt gammal för att få det förstört av Staffan Westerberg.


Sen minns jag alltid Ika i rutan.

They don't live there anymore

I begynnelsen fanns golvet där som ett fullvärdigt alternativ. Jag minns tillfällen då jag ställt ner en tallrik som inte fick plats på bordet, lagt tidningar där och en tid då jag alltid fick leta efter mina lägenhetsnycklar på golvet. Ofta låg de just under en tidning, en tallrik eller ett par kalsonger. Det var, som man brukar säga, under den ljuva perioden av mitt liv. Eller ljuva och ljuva vet jag kanske inte, men ändå är minnena av den tiden för alltid lagd i ett rosa, romantiskt skimmer.

Det var innan jag fick lära mig att kalsonger inte ska bo på golvet. Inte får bo på golvet. Är kalsongerna använda en gång ska de bo i en påse i garderoben, i annat fall skall de bo i en ändamålsenlig låda i garderoben bredvid. Utöver detta har jag fått klart för mig att jag inte är kvalificerad att använda en tvättmaskin. Åtminstone inte om det skall tvättas kläder som inte tillhör mig. Varje dag ska man lära sig något nytt.

Men som sagt, jag saknar tiden då mina underkläder fortfarande kunde bo på golvet, när det inte gjorde något alls om gitarrerna dominerade rummet och en tid då jag kunde ha en Frank Zappa-bildskiva på väggen. Fast å andra sidan har det funnits andra tider då jag hade tapetserat pojkrummet med bilder på håriga rockare. Mötley Crüe, Metallica och Iron Maiden för att nämna några. På den tiden vågade jag dock motstå den kvinnliga variant som tyckte att jag skulle plocka ner dem. Nu räcker det med en blick för att jag ska förstå vad som gäller.

Visst får man ge upp en del av sig själv i förhållanden, men det kan det ju vara värt. Dessutom är Doris nuförtiden tvungen att knyta ihop plastpåsarna som skall konverteras till soppåsar innan hon stoppar ner dem i lådan som är avsedd för dessa. Så det är ju nästan jämnt.

Bara för att jag har livmoder...

Idag slösurfade jag runt lite i världen och hittade till Stein unt Jean igen. Det stod något om hemnet, så jag styrde kosan dit och fortsatte med det ändamålslösa surfandet där.

Kollade lite hus. Vuxet med villa. Undrar vad huspriserna ligger på en bit utanför stan. Inget aktuellt än på ett par år eller så, snarare en form av fönster-shopping.

Jag ringer Doris och under samtalet kommer det fram att jag tittar på hus.

Doris: Vad ligger de på?

Oscar: Runt 1,5 mille

Doris: Då kanske vi får ett för 1,8 efter budgivning.

Stoppa pressarna, håll i hästarna och hatten och lugna ner sig ett par hjärtslag.

Oscar: Menmenmen, det är ju inte aktuellt på ett bra tag ändå......(hilfehilfe-red-alert-tysk ubåtstuta)

Doris: Hur kommer det sig att du kan titta på hus utan att det betyder någonting alls men när jag spekulerar lite fritt utan att egentligen mena nåt speciellt är det super-allvarligt?
Är det bara för att jag har livmoder?

Erototragik

På det hela taget kan man säga att det har gått en aning för långt.
En stor aning.

Björn Kjellman går vidare till schlagerfinal.


Vi kanske ska reda ut begreppen först.

Björn Kjellman är en rätt ok skådespelare. Jag gillade Adam & Eva och Zingo. Han är lite smålustig sådär. Så hittills inga problem. Ok?

Sen kan jag väl inte direkt påstå att jag såg själva evenemanget. Ni förstår: jag har en liten tradition som går ut på att jag tittar på andra kanaler eller gör något annat när de sjunger discohits på ettan eller tvåan eller vilken kanal det nu kan tänkas vara. MEN....jag råkade se två saker i lördags.

#1. Jag såg/hörde den sista versen och refrängen av Kjellmans låt (eller styggelse.) Det man kan säga om den är att den misslyckades med att vara så dålig att den blev bra (tänk Eilert Pilarm här)

#2. Vad fan har karln på sig? Han ser ju ut som en blandning mellan en vitrysk bögporrskådis och en leprechaun (irländsk variant på pyssling.) Om man nu skulle lyckas fånga honom tror jag dock inte att man skulle få en kruka med guld, dock kan man tänka sig en hel del andra obehagliga överraskningar (tänk Ken Karlsson i Zingo här)

This is major junior signing off

Att dricka ensam är inte socialt acceptabelt.

Därför umgås jag med s.k. vänner ikväll.

Hehe.

Naturligtvis inte helt sant. Inte helt.

Dagens låt:

Sympathy for the Devil - Rolling Stones

Ok Mami?

Det är ganska roligt att ringa till Doris jobb. Åtminstone när det är andra i rummet. De kanske inte alltid hörs, men de märks.

I alla förhållanden inser man förr eller senare att det finns en typ av fackspråk eller internjargong. Ibland gäller denna kanske bara ett skämt eller något enstaka ord. Ibland är det en hel uppsjö av språkliga finurligheter som är helt och hållet obegripliga för utomstående. På det hela taget ter sig säkerligen de flesta av dess åtminstone väldigt fåniga.

Så med det som bakgrund/försvar, är det som så att jag brukar säga "ok mami!?" till Doris och vanligtvis (när hennes arbetskamrater inte är i samma rum) svarar hon "ok papi!". Lite smågulligt, eller jävligt fånigt hur man nu vill se det.

I det fall då arbetskamrater finns i närmiljön brukar det bli något i stil med: "ok mami!?", följt av tystnad eller ett ensamt "ok".

Idag försökte jag få henne att uttala hela meningen. I fem minuter. Fem minuters upprepande av "ok, mami!?". Ingen utdelning.

Hon är tuffare än man kan tro.

Johan Cullberg

Lär ha sagt att homosexualitet bland män beror på en oerhörd rädsla för att bli uppslukad av det kvinnliga könsorganet.

Utöver detta, om det nu är sant, och det han stipulerar i boken Kris och utveckling: en tonårskris kan vara att dottern blir tillsammans med en invandrarkille för att markera sin revolt mot föräldrarna, hade han en hel del intelligent att säga.

Märkligt det där med kontraster.

Roligast var ändå när han lekte med meskalin och under ruset anklagade sin professor för att försöka ragga upp de kvinnliga kursdeltagarna.

Hursomhelst verkar det varit roligare med socialpsykologiska experiment på 1960-70 talen.

We´re a happy family...

Fan jag måste spara lite hår och klippa Doris i sömnen så vi blir lite mer kompatibla.

Vad tror ni om nåt sånt här?

D-dagen

Då dönickar dryftar drömmar, drabbas deras damer därefter.

Därutöver dras dimridån dit, därför drömmarna dröms dumma.

Dumma drömmare drar drastiskt dåligt. Decibel dånar därifrån.

Drivna dragare drar dugligt.

Dunkelt dristiga drängars drömmar drivs därför ditåt.

Mullet

Slötittade på en av de sämsta filmer som någonsin tillverkats. Vet inte vad den heter eller ens vad den handlar om. Som sagt, slötittade lite bara.

Och där fanns de. Hockeyfrillor instängda i baseballkepsar.

Grejjen är att man verkligen har lyckats om det fortfarande syns att man har hockeyfrippa när man har keps på sig. Respekt och blingbling, säger jag.

Hockeyfrillssoundtrack:

Here I go again - Whitesnake

Blingbling

Var på party igår. Trevligt. Verkligen.

Hängde i köket mest hela tiden.

Roligast var när en kille kom fram:

-Du läser på universitetet va?

-Jepp

-Vill du diskutera Palestina/Israelkonflikten med mig, ingen annan vill?


Say what?!

Annars var det kanske den konstigaste skara människor jag träffat på. Tre poliser, ca tio häktesplitar, två personalvetare och en Doris.

Korrigering...

Tolv timmar fisk.

Har ont i ryggen som ett helt jävla U-land. Men plånboken tätnade lite och jag får sova med rent samvete.

Sådär bara

Idag: Badminton. Lunch. Kaffe. Skolarbete. The Skitsnackers. Öl. Whiskey. Gitarrelever. Lost.

Imorgon: Elva timmar fisk.

Känns ju ändå rätt bra med lite variation.

Det är såhär det är...

Jag har rätt. När jag inte har rätt har jag rätt ändå. Skulle jag någonsin ha fel så är det ändå rätt.


Jag vill dessutom peka särskilt på att det är fel att kalla personer som är dumma, naiva. De är inte naiva, de är dumma och inget annat. Kanske korkade i så fall. Människor är dessutom inte så dumma som man tror, de är dummare.

Att försöka påvisa att alla skillnader mellan män och kvinnor är socialt situerade är inte bara dumt, det är korkat också.

Att gå på universitet eller högskola är inget tecken på vidlyftig intelligens. Det finns inga empiriska bevis för att intelligens och högre utbildning har något som helst samband. Dock finns det numera en amatörstudie utan någon som helst dignitet som pekar på motsatsen.