Revival

I det att det går inflation i alla trender har jag äntligen förstått 1980-talets storhet.

Det där var ren och skär lögn för ingen är så intrikat fascinerad av 80-talet som jag. Lyssnar ju bara på Van Halen och tittar trånande på min snorgröna gitarr med rosa mickar.

Detta gör att jag ger mig ut på jakt. Jag ska ha tag i Smokey and the Bandit. Iofs från 1977, men den definierar ändå mitt 1980-tal.

Filmen är även känd som "Nu blåser vi snuten" och kan vara det största som hänt filmkonsten sen Ben Hur.

Ah har den hemma någon gång under natten.

Är det verkligen sant?

Fick en ganska intressant fråga under dagen.

- Oscar du är ju därifrån nånstans. Kalmar alltså.
-Ja, svarade jag.
- Är det representativt för Kalmar att folk är sådär dumma i huvudet och dryga som hon, Jessica, i Big Brother?
- Javisst, det är så. Hon kanske är något mer dum i huvudet än de flesta i trakterna där och i Kalmar i synnerhet, men någonstans är det vad man får förvänta sig om man åker dit.

Och folk från Nässjö är drägg. Skåningar är danska. Stockholmare är dumdryga. Norrlänningar är korkade och folk från Linköping luktar lite illa.*

Naturligtvis inte sant, jag bråkar bara med er och tycker om er allihop.** Det finns säkert folk som är dumma och luktar illa överallt, även om jag inte genomfört någon empirisk undersökning gällande detta.

* Att jag inte nämnde Göteborgare är för att det hade varit för lätt och för att Doris kanske skulle hysa agg emot mig.

** Eller så vågar jag inte vara ärlig.



och så skulle jag ju utmana bonnjäntan. Så var det gjort också.

Ironi till vardags

"Isn´t it Ironic?" Sjöng en kanadensisk muntergök för några år sedan. Strax innan hon ställde sig naken på en motorväg.

Javisst, ironiska generationen och skit. Den ska jag ingå i, åtminstone om man ska tro Henrik Schyffert och just det råder det delade meningar om. Om man ska tro Henrik schyffert alltså. Och det tycker jag att man kan, i det här fallet. Ironi kan vara ganska roligt så där. Sarkasm likaså.

Ironi kan användas på många sätt. Som ett led i samhällssatir, för att förlöjliga människor man tycker är dumma eller korkade.

Det är värre när livet är ironiskt.

När livet bestämmer att lärarna i pedagogik ska vara de minst pedagogiska i världshistorien. Åtminstone om man förväntar sig att de ska ha Patos (eg. lidelse, passion, känsla) för sitt ämne.

Be för mig mina vänner. Tentan är på 8 poäng. Det är 20 dagar kvar och jag känner att jag måste ägna samtliga dagar på att upprätthålla någon form av självbevarelsedrift.

Tjong i Ballongen

Jahäpp. Gårdagen förde med sig en rad trevligheter. Vissa i flytande form, andra i fast form men jag tror att vi levde i avsaknad av gasformer oavsett vad vissa påstår att man kan känna för odörer på krogen nu för tiden. Faktum är att om man bortser från två herrar från Nässjö-trakten så var vi alla nästintill civiliserade.

Flytande form var det ja. En meter öl. Vertikalt. Sug på det. Eller fyra liter om man så vill. Det är lite av en hillbilly-redneck-bonläpp-variant av att beställa en flaska champagne eller ett helrör. Så det passar ju en förtappad ölänning som mig alldeles utmärkt. Bordsgrannarna berättade att jag fick en blick i mitt östra ögonpar som en liten pojke på julafton. Ett annat flytande spektakel var Nässjö-pojkvasker som berättade att det äts så mycket morötter i Umeå att McDonalds gick i konkurs. Han hade en hel monolog om att morötter inte kan föröka sig och att det känns skönt att veta att när man hugger in på sin Mcburger så äter man fjorton kor.

Min mobiltelefon spred lite lördagsglädje dessutom. Doris hotade med att jag skulle få sova på gården inatt av olika anledningar. Jag skulle då skriva att det kanske var bäst för mig att uppsöka alternativ sovplats. Nu kom det en sån där grej igen. Telefonspektaklet kan inte stava till sovplats. Istället utläste jag på den lilla displayen följande ord: Snuskats.

Kan din stava till sovplats? Eller har det snuskats?

Landet för inte fullt så länge sedan

Jag minns en tid då man kunde segla ur sängen vid praktiskt taget vilken tid som helst på dygnet och endast uppleva en viss trötthet. Detta gällde oavsett veckodag. Jag minns en tid innan illamåndet och huvudvärken hade kommit till byn. Jag minns en tid då varje söndag inte började med två panodil, en novalucol och två liter vatten.

Men det verkar ha gått över. Den tidens välsignelse alltså inte illamåendet och huvudvärken.

Utmaningsblogg.

Jag har observerat att det pågår en utmaning här i bloggvärlden om vem som har konstigast ovanor. Hittills har det varit idel tråkiga saker som peta näsa eller ha lite sociala fobier. Sannerligen är det väl så att våra värsta ovanor är kanske inte något som vi gärna delar med oss av, vare sig här eller någon annanstans. Att du inte byter trosor under hela fotbolls-VM för att du tror att Tjeckien kommer att vinna då, är kanske inget du vill dela med dig av. Oavsett hur anonym du är, för tänk om någon skulle lista ut vem du var.

Däremot undrar jag om vi inte får ett större genomslag genom att erkänna våra synder istället. Det är roligare att veta vad för hemska, otrevliga, smaskiga och oförlåtliga saker Vi gjort mot varandra och andra. Därför börjar jag här, reglerna är lätta: erkänn tre svåra synder du begått. Eller roliga, men som nånstans har ett värde i någon form av straffskala mot lagstiftning eller sociala normer.

Jag tar tre, inte i någon kronologisk ordning, eller i någon form av värdeskala. Jag griper tre ur luften helt enkelt, för jag har hunnit med att göra en del inte fullt så vänliga saker i livet.

1. Hade sex med en väns lillasyster.
2. Omnämnde en annan väns flickvän med orden "hon är inte snygg, men hon är gratis"
3. Gick ut på en dejt med mitt ex lillebrors ex-flickvän

Vad är du skyldig till? Utmanar härmed:

Eff, ~o~, It-horan, Ajja, sandra, Sandra, Anna, och -R-

TV vs Filmer

TV är den nya filmen, om man får uttrycka sig lite klumpigt och eftersom det är min blogg så får jag uttrycka mig hur jag vill.

Jag ser allt mer sällan på filmer och allt mer på TV-serier. Och nu menar jag inte att jag ser serier som visas på Tv, jag specialbeställer mina från några "hemsidor" som man måste vara medlem på. Kanske inte specielllt lagligt dock, men när samtliga svenska TV-kanaler envisas med att ständigt ligga veckovis efter sina amerikanska kollegor har jag inte så mycket val. Dessutom finns det en hel del serier som inte köps in till Sverige där ute, eller som gömts undan i Svt:s tablåer på någon oanständig tid.

Nästan varje dag kommer en ny serie. Oavsett om det är dubbelavsnitten av Scrubs på onsdagar, Lost på torsdagar eller den nya storfavoriten My Name is Earl som vanligtvis finns att hämta på fredagar så missar jag sällan ett avsnitt. Detta gör dessutom konstigt nog att jag ser mindre på TV.

Så förutom att kolla in den nya serien My Name is Earl tycker jag att ni ska stödja mig i min kampanj för att bli president i USA. Jag menar någon måste ju se till att säsongsuppehållen bannlyses.

Karma

Jag är rätt snäll som alla säkert kan hålla med om och förstå. Ibland jättesnäll, men på sin höjd lite lat. Man tycker ju då att jag borde få ut goda saker i livet av alla vänligheter som jag utsätter folk för. Och visst är det väl så för det mesta. Men ibland jävlas bara livet med en.

Som igår. Igår mådde jag inte så bra, vilket till stor del berodde på ett något överdrivet intag av malthaltiga drycker. Jag spenderade större delen av dagen under ett täcke på soffan och var övertygad om att jag dessutom var magssjuk. Doris marcherade tappert iväg och åkte med en väninna för att storhandla.

De bestämde under färden att väninnan skulle bjuda på middag, så de hämtade upp mig efter att jag fått på mig ett par byxor. Väl hemma hos henne kommer hon på att: "ja just det ja, hissen fungerar inte". Tack för det televerket.

Sex jävla våningar utan hiss med ett ton matkassar. Så det var ju en jävla tur att hon bjöd på middag.

Mästerkocken fixar parmiddag.

Jesus.

Huvudvärk idag igen. Tur att jag köpte ett par solglasögon igår av nån kort och hårig man vid namn Mülegg eller liknande. Skulle misstänka att han fått i sig en och annan kemisk formel under såväl gårdagkvällen som livet. Snällt att han gav herr Kock kondomer. Blir ju nästan lite lurigt på engelska förresten; Condoms for mr. Kock. Ehum, det var inget förresten.

Annars trevlig kväll utan några större förluster i människoliv. Dock är jag osäker på om vi kommer att ses på Dubliners för en öl om en liten stund. Men är ni där så hoppas jag att ni får kul.


Till en allvarligare fråga, hur kommer det sig att de allra flesta telefoner kan stava till ordet avloppsfitta? Kan din det?

Här i hushållet....

Sitter jag framför datorn och frustar av skratt.

Jag var i köket och diskade lite nyss.

I köket sitter Doris Honungsmåne i egen hög person.

Hon läser en sluta-röka-bok. Dricker kaffe.

Röker under fläkten.

Iförd en inca-toppluva. För hon vill inte lukta rök i håret.

Images and Words....

Seglade om på stan idag och hittade efter en stunds letande ett par båtar. Likadana som jag redan hade men en annan färg. Hittade dock inte någon bra variant på den v-ringade grå ylletröjan jag letat efter. Eller jag hittade en men den vill inte leka studentekonomi med mig.

Och så trillade jag in hos den hittills dyraste frisören. Doris mer eller mindre tvingade dit mig. Tydligen klipper sig alla hon känner där. Hos samma frisör. Vilket jag för all del kan förstå med tanke på att de ser rätt ovanligt bra ut i skalparna hela högen men grabben har vett att ta betalt också.

Nu ser jag åtminstone mindre ut som ett skogstroll i håret.

Nostalgiresor

Haft ett par nostalgiresor idag av varierande dignitet.

Först ut var de gamla skivorna. Doris ögnade igenom den skivsamling som finns att tillgå i fysisk form och fann utöver Pantera även skivor som Definitivt femtio spänn och Definitivt femtio spänn igen. Vi lyssnade lite förstrött på Dia Psalma och DLK för att nämna några. Helt plötsligt och utan förvarning kom jag till två ganska otrevliga insikter.

För det första så suger det mesta av musiken såhär tio år senare. För det andra började jag känna mig ganska gammal. Jämfört med hur ung och potent - ja- viril jag en gång var har jag förvandlats till en jordglobssväljande-miserabel-tjurig-tillrättalagd-lat och ganska tråkig herre. Fortfarande ganska potent och viril kanske, men kanske inte inom alla områden.

Det var då det slog mig att jag behöver pengar för att förverkliga mig själv. Kanske byta frisyr och köpa en ny tröja. Ett par nya skor och ett gymkort.

Vem vet. Nästa gång jag drabbas av en snedvriden nostalgitripp kanske jag blir tvungen att skaffa ett par ungar att leva genom. Och jävlar vad de ska åka skateboard och spela i band och göra allt annat som jag gjorde när jag var mindre. Fast jag ska tvinga dem att bli bättre än jag nånsin var. För det är ju ändå så det funkar.

Jag är bara skyldig till epilepsianfallet där nånstans i mitten, men såhär lät det en gång:

Absentia - Wishes

Försenat

Eftersom jag inte orkade igår när jag tänkte dela med mig av lite nattamusik, får jag väl göra det nu då. Fast vi får kanske kalla det lunchmusik istället.


Cover Me

The things she say

Löpsedel:
Svensk rockstjärna hittad död

Doris: Måtte det vara Per Gessle.

Silikon vs Au Naturelle

På Brainiacs idag på Discovery fick jag lära mig att silikon har högre densitet än vatten.

Det flyter alltså inte.

Detta medför att om man har silikonimplantat så löper man större risk att råka ut för drunkningstillbud.

Tänkvärt.

Förföljd på ICA

Glider in lite försynt på Ica, tar en korg och säger hej tillbaka till den kvinnliga expediten som hälsar på mig.

Glider rakt fram i butiken utan att besvära någon.

- Det känns nästan som att jag förföljer dig nu, hihi. Säger den kvinnliga expediten bakom mig.
- Jaha du?......säger jag medan hon tar sig förbi mig.

Ägnar henne inte speciellt mycket tanke innan hon står bredvid mig vid mjölkdisken.

-Undrar vilken juice jag skall ta idag, säger hon lite halvhögt. I det här läget skiter jag i hennes jävla juice. Jag är trött, det är tolvtusenfemhundra minusgrader ute och snöstorm och jag orkar inte socialisera med personalen på Ica som jag dessutom aldrig innan sagt annat än: 34,50 sa du? och tack ska du ha, trevlig helg.

- Vad tror du om apelsin/lime?
- Du, jag skiter i din jävla juice och dina lama uppraggningsförsök. Skaffa ett liv och sluta besvära mig, vill jag säga men får istället ur mig ett: "det blir säkert bra."

Flyr i panik ifrån min förföljerska mot kassan. Skönt bara två personer framför mig. Ska nog klara mig ifrån det här utan att springa på henne igen.

- Det går bra här också. Hennes röst skär genom märg och ben, jag känner den sociala paniken eka inombords och vill inget hellre än att släppa yoghurten och mjölken och springa hem till Doris och gråta ut. (Fyra och i en mening, det du!) Men jag avstår från ögonkontakt. Står bestämt kvar i min kassa och känner hennes ögon i nacken. Jag betalar, drar på mig huvan och kommer hem efter ett par minuter till min Honungsmåne som gjort kladdkaka.

- Hjärtat, jag vill aldrig mer gå till Ica. Någonsin.

Traumatologiskt

Perfect Storm är nog den mest tragiska film jag nånsin sett.

Jag grät när jag såg den.

Inte för att alla dör i slutet.
Utan för att den stal två timmar av mitt liv.

Och så har vi dialogen. Den fantastiska dialogen.

-Ursäkta om jag stör, säger Mark "katastrofen" Wahlberg
-Åh du har saltvatten i ådrorna, svarar George Clooney.

Eh va?

"Kallt som en häxtutte" -Eff

Bökade mig igenom ett nästintill ogenomträngligt lager snö på väg till en vän för att hämta en kabel.

Stapplade snubblade fram och höll på att bli överkörd av en taxi, en lastbil och en Labrador.

Helt apropå ingenting överhuvudtaget kom jag att tänka på Bette Midler. Tror att det var när hon var med på Leno eller Letterman för lite sen. Hon berättade att hon varit i Australien och att följande konversation utspelat sig i passkontrollen:

Passgubbe/tant- So miss (mrs?) Midler, do you have a criminal record?
Bette: -Why? Is that still a requirement?

Det var då jag snubblade ut i vägen och frustade så mycket av skratt att t.o.m. de psykiskt sjuka på andra sidan gatan tyckte att jag var konstig.

Där nere...under isen alltså

Idag har jag varit precis mittemellan.

Dagens stora äventyr var turen inne på Ica Hängmattan. Jag tog mig runt i gångarna smidig som en gråsäl med ichiasvärk, dundrande skallebank och ett illamående som skulle få gröna människor att se gröna ut i ansiktet.

Igår måste jag slitit i förväxlingsspaken. Vaknade upp med en mindre skallfraktur. Det är nåt fel som är trasigt på mig.

Och Per Gessle får vänta. Måste inta horisontalläge ögonblickligen.

Spreading the word

Lyssnade på en gammal favoritlåt på väg hem genom slottskogen idag. Eller kanske inte en gammal favoritlåt men med och av ett gammalt favoritband.

Så jag bestämde mig för att sprida evangeliet. Lyssna noga på texten.

Inte för att det är nåt speciellt med just den här texten utom just det att den är väldigt bra. Men man ska alltid lyssna minst lika nogrannt på texter som på musik. Det är därför vi musiknördar kan avfärda saker och fenomen som Per Gessle vid första anblick, eller i det här fallet lyssning.

Per Gessle ska för övrigt få ett nackskott så snart jag lugnat ner mig efter den våg av känslor som sköljde över mig när jag tänkte på honom nu.

Och så var det ju det här med låten:

D.A.D - Helpyourselfish

Reconstructdead

Äras den som äras bör.

Det handlar om mig nu alltså.

En av de bästa som någonsin levat.

Bäst på vad kanske ni frågar er.

Eftersom jag är så oerhört ödmjuk kan jag inte svara med sanningen: Allt.

Erotomani

Konversationsutdrag:

"javisst....fan man får ju lappsjukan av att inte ha pengar, man vet ju inte om man ska äta folk eller hälsa när man ser dom"

Traumatik på hög nivå...

Jag börjar bli tjurig och kräsen.

Idag tänkte jag ta upp den nya filmen Jarhead med Jake Gyllenhaal, som för övrigt är en ovanligt kompetent skådespelare. Problemet med Jarhead är att den är skitdålig.

Som jag sa i ett samtal med mr Kock, trailern luktar Full Metal Jacketz men när man ser filmen är det mer som Pantertanter möter Casablanca.

Det kommer för mycket dåliga filmer och dålig musik. Jag funderar starkt på att bara lyssna på saker jag tycker om och se om bra filmer jag sett för all framtid.


Och varför i hela friden är Terrence Howard med i varenda film som kommit det senaste året? Antingen Terrence eller Jamie Fox.

Kontraster....

Igår var det en fantastisk dag på MTV som jag upptäckte tack vara Ajja.

Jag såg Lemmy och Ozzy och Axl och Dave och en massa andra trevliga gossar som jag i ärlighehetens namn saknat lite.

Jag kisade lite med ena ögat och hoppades oändligt mycket för att det skulle vara så även denna dag, men icke. Där fanns det vanliga dravlet.

Gillar man mer än 6% av det som spelas på ZTV och MTV så är man fan dum i huvudet.

Detta gäller dock inte om man gillade det mesta som spelades under Headbangers Ball-day igår, då är man per automatik min vän. Detta gäller dock inte om man tycker att Kent hör hemma där. Gillar man Kent så kan man se stycket ovan.

Prosit.

Ja, jag vet ju förstås inte vad Ni anser.

Jag anser att snytbagge låter väldigt amuserande och tänker således utbryta i ett högljutt skratteri så fort jag hör ordet eller ser en bagge.

What does it all mean?

Ibland ser Doris hår ut som en blandning mellan Joey Tempest och Jannick Gers i Iron Maiden. Alltså deras frisyrer. Detta sker i princip endast på morgonen, eller eftermiddagen på söndagar.

I lurarna på promenaden idag: Van Halen 1984 som en tribut till frisyren.

Jesus slippers and a turtle neck

Herregud vad mycket bättre man mår när man går och lägger sig ibland än när man vaknar några timmar senare.

Varför ska parmiddagar alltid sluta med att det intagits rödvin i bibliska proportioner?

Och varför ligger affären så långt bort idag?

Enkätblogg...

Idag har jag klarat mig ifrån en spårvagnskontroll utan att få den dyra biljetten av konstapeln. Vunnit en badmintonmatch. Blivit bjuden på lunch. Sluppit åka bil till Gislaved och tillbaka och ska snart iväg på en middag som vi blivit inbjudna till.

Inte så mycket otur idag alltså.

Hur har din fredag den 13:e varit?

We have progress

Operation Harry går som smort.

Det lutar åt juni om allt går som det ska och bör.

Juni känns mycket närmare än "aldrig någonsin", som Doris sa för bara någon vecka sen.

Jag är en veritabel övertalningsmästare.

Lågvattenmärke...

Vaknade strax innan tolv idag. Skulle varit i skolan vid 09,15.

Hade fått ett sms om att jag inte missade nåt ändå. Hmm. Torsdag betyder nytt LOST-avsnitt. Slökollade lite på det och bestämde mig att åtminstone försöka ta mig till grupparbetet vid kl 15,00. Det känns jobbigt nu.

Jag är troligen en av de slöaste människorna i världshistorien. Det är ett under att jag klarar mig utan bil, permobil och linbana.

Detta har hänt.....igen

Det slog mig just att om man tar ordet dokusåpor, delar upp det en aning så kan man få ett trevligare ord. Sådoku=sodoku.

Och man får till ochmed illa stavad por(r) över.

Tänk så mycket trevligare man kan ha med lite soduko och lite porr.

Ur björnens gryt

Jahopp då var dvalan slut. Björnen väckt ur sitt ide och det klaraste av alla vårtecken syns och inte är det någon fjäril vingad, vare sig i Haga, Linné eller Majorna.


Nu drar den amerikanska tv-säsongen igång igen. Det finns få saker värre än säsongsuppehåll. Det finns få saker bättre än kära återseenden.

Nu Gilmore Girls.

sucking less or less sucking

Jahäpp. Ensam och övergiven. Doris är och delar med sig av sitt allra mest privata.

Det gick bättre med badmintonen idag. Vann t.o.m. några set eller två. Dock tror jag att vi höll på lite för länge för jag har ta mig tusan till och med ont i fingertopparna.

Kanske lika bra att sluta med allt det här motionerandet så jag inte svettas ur min manlighet.


Ja just det ja, hon ger blod, inget annat. Vad jag vet iaf....eller kanske...nä.

Förjävligt.

Det är på något sätt tragiskt.

Att ha gått från den mest hängivna, i sanning dedikerade, krogbesökaren och stadsflanören.

Till att sitta på parmiddag. Och trivas.

Men samtidigt ohyggligt trevligt.

Intellektuellt haveri

Det är inte så att jag har tagit blogpaus. Inte heller har jag varit för upptagen.

Grejjen är bara att all min intellektuella energi har tack vare Sandra riktats hit.

Jag har i princip inte gjort annat de senastefyra dagarna. Mn nu har jag slutat (gett upp, level 64) och är således tillbaka. Troligen redan imorgon.

Obs. Det är förenat med livsfara att följa hitlänken.

Dagens I-landsproblem

Varför är det alltid så mycket månad kvar när pengarna är slut?

Läste om hur man skulle få pengarna att räcka i januari i aftonbladet. Det var nästan att jag trodde att de skulle ge mig pengar i artikeln. Men inte då.

...

Jag gillar blåbär.

Och makrill i tomatsås.

Tror dock inte att de skulle tilltala mig tillsammans. I samkväm så att säga.

Vardagsobservation del 1

Power Nap

Tydligen får man inte gubbvila när man pussas.


Inte heller får man se på tv samtidigt.

Bara så ni vet.

Kaffe, Öl och Doris...

Ja det blev ju som vanligt. Man går ut för en kaffe med ett nätt litet gäng. Plötsligt är man tolv personer med en samlad promillehalt överstigande en finlandsfärja. Eller det var i sanning rätt städat, men när var en öl en öl senast?

Snarare sju, och en liten whisky.




Just det ja, jag lovade att inte nämna Klas här i bloggen. Så det är bäst att jag inte gör det.

Gatumusikanten...

Hur ser gatumusikanterna ut där du bor?

I Kalmar fanns/finns det en äldre herre vid namn Invar Hägg. Ingvar har förutom ett par överdimensionerade tantglasögon från 70-talet och sin svarta peruk i bästa Svenne Hedlund-stuk och när jag tänker efter har han nog Svennes hela garderob. Till detta kommer, som grädde på moset, ett stort W.A.S.P-halsband i metall. Ingvar har en keyboard i ett hemmasnickrat etui. Ingvar slår an en tangent på måfå som förhoppningsvis är i samklang med det förinställda komp som spelas.

Herr Hägg kommer aldrig att bli värlskändis för sin musikalitet. Men han är en del av stadsbilden och alldeles fantastisk.

Det finns en till, men den historien får vänta.

Allvarligt talat

Tid.

För att vara nåt påhittat, abstrakt som inte egentligen existerar.

..Så försvinner den jävligt fort.

Bildbevis...

Eftersom det för en tid sedan efterfrågades en bild av mig i kostymerat tillstånd, bifaller jag härmed ansökan. Håll till goda Ajja.

Saknar dessvärre slips.

Flickan till vänster är min nya kärlek.

BADminton

Japp så var det fastställt.

Det hjälper inte med ett par månaders vila.

Jag är fortfarande sämst i världen.

Lena Nyman 2

Far jag kan inte få upp min kokosnöt.....
Inte ens med mammas underliv....




Say what!!!!?

Hon förvånar och förbryllar ständigt, Doris.

Lena Nyman

Jag sa till Doris att hon låter som Lena Nyman när hon sjunger.

Lite sådär kåthest.

Det föll inte i god jord.

Annandag nyår?

Tv 4 visar film. En måndag. Flera stycken. Tiden är ur led.

Jag minns när det alltid var film klockan nio varje dag på minst tre av de vanliga kanalerna i rymd-tv-utbudet. Då var livet bra. Sen kom dokusåporna.

Version 2.1

Nyårslöfte.

2006 ska jag fortsätta att vara mig. Fast bättre. Om det nu är möjligt. Kanske borde bli lite mindre ödmjuk isåfall.

Dagen efter igår...igen

Vi befinner oss nånstans mellan liv och död idag. Det blev visst överflöd av det mesta man kan tänka sig.

Jag föll handlöst för en flicka och en pojk igår så Doris har fått lite konkurrens gällande min kärlek. De var nog de ljuvligaste jag stött på de där två tokiga engelska bulldogarna.

Annars dansades det lite med svärmor och knöts måhända en viktig kontakt och var sådär supertrevligt som jag inte minns att jag haft nånsin förr.

Synd bara att jag missade när värdinnan stolt berättade om bulldoghanen Oves kaskadutlösningar över hennes morgonrock.

Nyårsdagens starkaste minne:

Doris i hyperkonvulsionsskrattatack i soffan till David Arquette. Lite skrämmande nästan.


Ni hade det bra eller?