vardagsfrenesi

onsdag, november 30, 2005

Aufwiedersehen...

Det är såhär att tjocko-mongot inte har haft bredband innan. Det är beställt men med tanke på BBB:s vanliga tempo kan det dröja allt mellan en evighet och hur lång tid som helst innan det dyker upp.

Jag har inte så mycket anledning att hänga i den gamla lägenheten längre, som dessutom uthyres om två veckor. Så bloggandet kommer att ske sporadiskt, vilket det förvisso redan har varit. Men jag lovar att försöka hinna med varannnnnnannnnn (hur många N och vart ska de vara?) eller tredje dag.

Ha tålamod med mig och försvinn inte. Det finns datorer överallt och jag ska lägga vantarna på varenda en för att blogga.

//Kapten Kommando

Pappas nya tröja.















Jag kallar mig alltså pappa ibland. En irriterande ovana. Men det är nästan värre när jag säger saker som "Oscar tycker om kaffe och julmust". Det är sällan uppskattat att tala om sig i tredje person överhuvudtaget. Men jag gör det bara för att irritera (eller vara gullig) och det är alltid medvetet.

Kanske borde jag kalla mig för oss. Och säga att vi tycker saker. Och när någon frågar vilka vi är, bara titta på dem som om de voro idioter och avfärda dem som lägre stående. Som en kung nästan. Det tycker vi att vi ska börja med.

måndag, november 28, 2005

En svunnen tid

















bild från: home7.swipnet.se/~w-79958/absentia

Mannen(?) till vänster är jag. Sittandes på huk, med nån variant av hårdrockstecken som tufft ramar in en något stubbig haka.

Så där kommer jag aldrig att se ut igen. På gott och ont. Konstig känsla ändå när man snubblar över en bild man inte sett på länge. Vi spelade så högt att utrustningen började brinna en gång. Då var vi hårda pojkar. Nu är vi mjuka män. Iallafall de av oss jag fortfarande pratar med ibland.

Zlatan

Skåningar luktar ål.

Det är vad vi har fått lära oss på psykologikursen. Av föreläsaren. Det kallar jag högre utbildning.

Wonderboy.

Skulle kunna skriva en bok om dagens fantastiska samtalsämnen. Alla ord uttalade på Bryggeriet strax efter tolv, jag drack en Guiness. Vad de andra drack lägger vi ingen vikt vid.

Ungefär:
-När jag var liten och gick på dagis sa jag "kicken" om penis, jag trodde att det hette så, sen fattade jag att det bara var mamma som kallade den det.

Efter ett par mil av gapskratt börjades det:

Ska du med på kick-off?

Jag fick kicken på jobbet idag.

Kan du hjälpa mig att kicka igång (motorcykel)

Adrenalinkick? (Efterhandskonstruktion av Robert)

Ja det fanns väl kanske fler, men jag minns inte så bra. Nivån var bra hög iaf.

Just Like Heaven

Tack till Plinky och tack till ~O~, men jag hittade den faktiskt igår. Och lyssnade säkert 30ggr och den var lika bra nu som då. Och tack för att ni har så bra smak!

söndag, november 27, 2005

Something Stupid.

Skyller på externa orsaker. Det är den här jävla förkylningen som gör att jag inte kan koncentrera mig. För inte fan kan det vara så att det inte finns några större fel som saknas hos mig.

Äh. Skitsamma. Det får bära eller brista. Jag chansar. Det finns alltid fler chanser att få.

Åhh det är nåt fel som är trasigt här.

Hoppas jag har tur när jag tänker imorgon.

Track and Field II - Konami

Spellistan som kommer att göra att jag misslyckas med tentan. (Ni andra som ska tenta: yttre faktorer!)

1 Stone Temple Pilots - Plush

2 Beatles - A Day in the Life

3 Beatles - While My Guitar Gently Weeps

4 Lars Demian - Dagen Efter Igår

5 AC/DC - Girls Got Rythm

6 The Pogues - Fairytale of New York

7 Dinasaur Jr - Just Like Heaven

8 Bob Dylan - Rainy Day Women

9 Aerosmith - Dream On

10 Absentia - A Morning to Remember

11 Creeps - 3 More Days

12 **** - ******* (Den där låten som jag inte berättar vilken det är)

13 Creed - My Sacrifice

14 Toy Dolls - Livin´La Vida Loca

15 Rod Stewart - Stay With Me

16 D.A.D - Isn´t that Wild?

Måste byta till en ny lista sen.

Brevframkallat ångestsyndrom

Men vafaan.*

Hur gick det här till**

Fyra brev. Kallsvettades lite.

Jag lade dem på bordet och vågade nästan inte titta. De fick ligga där en halvtimme. Sen öppnade jag det första.

Bekräftelse på uppsagt abbonemang.

NR2: Vill du ha bättre TV?

Nr3: Har du glömt att du vill vara med i facket?

Nr4: Hej, det var jag som tittade på din lägenhet häromdagen, har tappat bort ditt nr. Hör av dig.


Allltså 4 Brev. Inte en enda räkning. Måste vara nån form av världsrekord. Som att ta ett kontoutdrag och ha mer pengar än man trodde kvar.

Jag har dansat jigg i mitt kök idag.











*på ett bra sätt alltså.

**Har aldrig aldrig hänt innan.

Dinosaur Jr.

Det slog mig plötsligt att jag saknat en låt i mer än tio år. För dety första är det hemskt att jag kan säga att jag inte hört en låt på TIO år. För några år sen tyckte jag det var hemskt att kunna säga att jag inte sett en person eller så på FEM år. Nu är det alltså TIO. Fem känns inte ens som nån lång tid längre. Jahopp, snart är det TJUGO och sen dör man nog.

Till saken. Jag vill jättejättegärna ha tag på låten. Så om nån kan hjälpa mig vore jag väldans tacksam.

Och låten är. Tadaam.

The Cure-låten Just Like Heaven, fast med Dinosaur Jr.

Hörde den första gången i en skateboard-video. Nästan säker på att det var Jason Lee som åkte till den. Ni vet han som är skådespelare nu. Almost Famous och Dogma bland annat.

Julmusik

Tant straffar mig med Tommy Körberg, och jag får inte sjunga med för hon tycker att jag sjunger illa.

Det skall straffas. Hårt. Jag vet att jag har en Ainbusk-skiva här nånstans. Där Josefin Nilsson sjunger duett med Håkan "Nordman" Hemlin. Låten heter en julsaga och är som en öppen våldtäkt i tobaksaffären på The Pogues A Fairytale in New York.

Vidare kommer DAD:s A Sad Sad Christmas att gå varm tillsammans med King Diamonds cover på White Christmas. Behöver tips på fler alternativa jullåtar.

Hon tvingade mig att putsa fönster igår. Har aldrig gjort det när man varit tvungen att hänga ut genom en ruta högt över marken (kanske 210cm) för att komma åt utsidorna. Hemskt.

Är Pogues-Shane död än? Har han några tänder kvar?

Thingamajig.

Grejsimojs. Geggamojja.

Nu är jag dessutom helt säker på att Denis Leary inte är med i bra filmer med två undantag: Toy Soldiers och Wag the Dog.

Operation Dumbo Drop har förvisso sin charm, men ändå inte.

Efter att snubblat in i nån form av dokumentär om tokiga amerikaner i nybyggda lyxstäder och kollektivboende är jag övertygad om att Disney är världens mest fascistoida företag. Efter Fox kanske.

torsdag, november 24, 2005

Antingen eller lite...

Kan inte bestämma mig för om jag gilla mac eller inte. Sitter vid en nu.

Skärmen känns bra, tangentbordet likaså. Snyggare än de flesta pc. Äpplet är lite mysigt. dock verkar det som att jag tenderar att skriva mer fel än vanligt. Och så fattar jag inte hur det fungerar riktigt med menyer och sånt. Men snyggt är det.

Slapshot

Smack. Tentaperiod. Effektivt? Njae, på morgonen, på eftermiddagen finns för många distraktioner.

Gitarreleverna utvecklas snabbt som attans. Är lite rädd att de är bättre än mig om ett par veckor eller så.

Herr Kjellvander får ursäkta. Jag kan inte titta på dig på söndag, inte när det är tenta på måndag morgon. Funkar inte så.

onsdag, november 23, 2005

100 mbps my ass.

Misstänker att BBB kommer att blåsa mig och Tant rätt ordentligt. På hastigheten iallafall.

Nu har de varit här och kollat. De var trevliga, han verkade sugen, hon verkade avvaktande. De hör av sig imorgon. Håll båda tummarna och en tand för mig nu. Annars blir det paniklösningar. Av något slag. Det minsta är att jag kommer att få sälja min kropp, på något sätt iaf. Kanske hyra ut den till förvärvsarbete?

Unemployee of the month..

Såg helt plötsligt en annan sida av arbetslösheten, en annan vinkel. Det slog mig att jag aldrig varit orolig för att bli arbetslös. Aldrig. Till den grad att jag aldrig betalat A-kassa eller varit med i fack. Jag har väl tänkt på det, men det har aldrig blivit av.

För ett tag sen satt jag på position där andra kunde vara oroliga för att bli arbetslösa på min rekommendation och mitt beslut. Vissa blev det också. Men då satte jag mig inte in i deras situation. Det kanske var en livlina för mig. Nu är någon nära arbetslös. Nån med familj. Som varken har bil eller mobiltelefon längre. Och en alldeles för hög hyra. Klart jag borgar för ett lån, det är väl ändå det minsta jag kan göra.

Om inte annat för att sona för alla de som eventuellt blir arbetslösa med min inblandning i framtiden om det skulle falla sig så.

Det är inte lätt på någon sida av staketet.

The Shit has hit the Fan...

Idag har jag varit i skolan.

I helgen ska jag plugga, gå på konsert, gå på en till konsert, träffa 10 helt främmande skrämmande människor (parmiddagsvarning) och dricka glögg. Samtidigt ska jag hinna med att plugga in typ en miljard sidor text till tentan på måndag. Grattis Oscar. Tack!

Nu måste jag panikstäda så att jag kan bli av med lägenhetsjävelen. Har försökt i tre dagar, men då har det mest blivit att man suttit här och fördrivit tid.

Ich möchte selfdiscipline ge-odla immer, med ein gang.

tisdag, november 22, 2005

Absolut Lågliv vol.12















Jag borde läsa om bl.a. fördomar just nu. Jag gör inte det. Jag borde läsa om mobbing. Det gör jag inte heller. Jag borde vara orolig. Det är jag sällan.

Tänk om man kunde ta saker på allvar ibland. Men det är rätt gött att glida och det har ju funkat hittills. Men kanske inte så länge till.

Häpp dags att odla självdisciplin. Och dags att odla sin egna mustasch. Men inga potatisar, fastän jag är lite hungrig.

Hur gör dom?

Your Superhero Profile

Your Superhero Name is The Fire Mutant
Your Superpower is Super Strength
Your Weakness is Booty
Your Weapon is Your Star Nunchucks
Your Mode of Transportation is Hydrofoil
What's your Superhero Name?


Your weakness is Booty, ja hur faan visste dom det. Kommer inte att få en blund inatt.

Tack ajjabajja.

Social Suicide..

Hehe, tänk om folk visste vad jag lyssnar på just nu, tänkte han.

Sen insåg han att de kunde se det.

Han bytte låt i världsrekordshastighet. Och funderade på att ta bort den för alltid.

The shit..












Bild från: www.superistheshit.net


Mannen som i helgen fick åka sirentaxi till Tillnyktringsfabriken skickade en länk till mig nyss, han ville vi skulle fästa lappen vid honom nästa utgångstillfälle. Man kan ju inte annat än att små-le.

Tentafeber....

Frysen avfrostad. Disken diskad. Sängen bäddad. Toaletten rengjord. Bokhylla rensad. Bloggat, läst bloggar, kollat om nån av bloggarna (bloggersen?) skrivit nåt nytt. Kolla igen. Svarat på kommentarer, kommenterat, läst kommentarer....

Varför är det så förbannat svårt att göra det man ska och måste och sedan göra det man bör. Plugga inför tentan alltså.

Hade jag varit utbildningsminister-diktator i det här landet hade jag förbjudit Internet och städning.

Fitnessmat..

Konstigt det där med vissa maträtter och matställen.

Det finns ett ställe i Oskarshamn som heter Pizzaplaneten, jag bodde där i tre år (i Oskarshamn alltså, inte på Pizzaplaneten) och åt på Pizzaplaneten ett flertal gånger. dock aldrig nykter.

Här i Göteborg finns det en pizzeria på Järntorget jag frekventerat sporadiskt, dock har jag inte besökt lokalen på annat är fredagar eller lördagar och då rakt inte nykter.

Anledningen till reflektionen är att jag nyss åt en Drivers dog med mos och västkustsallad från Shell och jag undrar om det inte är första gången det händer i nyktert tillstånd. Känns nästan tråkigt att flytta. Men jag kanske kan äta på Mac´s i Majorna, fast det har jag ju redan gjort nykter. En era har gått i graven.

måndag, november 21, 2005

Finito-fuck...

Städningens kaosteori.

Det går inte att städa ordentligt. Börjar man rota i en liten hög nånstans sitter man strax med en sju ggr större hög. Alltså: ju mer man städar, desto skitigare blir det.

Man hittar en massa skit som man inte vet om man vill slänga även om man varken sett eller använt eländet sedan åttitalet. Satt precis med en Café tidning från mitten av -90-talet som jag har i två utgåvor med olika omslag. Funderade om jag skulle slänga eländet. Kom på att jag funderat på exakt samma sak sedan.....låt mig se.....mitten av 90-talet ja. I säcken bara.

Samma sak med en massa demo-skivor (datorprogram), demo-skivor (skitkassa skivor som följt med tidningar) och en massa grejjer jag fått med mig hem från festivaler: armband, serietidningar, program, vykort.....

Nu ger jag upp, får fortsätta en annan dag.

För det finns en typ av städning som alltid funkar:

Panikstädningen. Sopa grejjer under soffan, trycka in i garderober, ställa ut i förrådet.......

bostadsbrist?

Jag trodde det var bostadsbrist och grejjer?

Kanske bara ett påhitt för att hålla hyrorna uppe.

Det var en som ringde.

Förresten...

Är det någon som vill hyra en etta i västra-västra gbg i ett år eller så, hör gärna av er. Det är iofs några som ska kolla men man vet ju aldrig.

Helsefyr...

Har inte frostat av frysen sen jag flyttade in. Tills nu alltså. Jag misstänker att vattenivån i världens hav kommer att stiga med två-tre cm efter att isbergen är helt nedbrutna.

För övrigt bortskänkes diverse kläder, tidningar, well-papp kartonger, ett bord. etc....

Har en gammal rörstärkare som inte funkar, troligen nåt rör som gått. Laney Klipp 100w säljes till högstbjudande.

Årets Julklapp

Är här!

För övrigt kan jag meddela att jag idag träffat världens goaste hund. En engelsk bulldog vid namn Honken. Ganska så rund om magen och lät som en hjärt/lungmaskin vid minsta fysiska ansträngning och ack så söt.

Tjocko-mongot sa att jag inte fick ha nån bulldog. Elakt.

Filmtoppen...

Min tant, även känd som tjocko-mongo och A, har missat en hel del av sin uppväxt. Eller en normal uppväxt, sin uppväxt har hon nog inte missat.

Jag har börjat ta itu med problemen. Igår var det lektion nr 1. (Nödvändigheten av lektion nr 1 kanske inte delas av alla, men den är viktig för mig.)

Så lektion nr 1: The Adventures of Ford Fairlane Rock´n´Roll Detective. Hon verkade uppskatta den. Kankse inte lika mkt som jag. Men ändå.

Övriga lektioner kommer att bestå i bl.a. Gudfadern 1 och 2, Scarface, Big Fish, och så ska hon banne mig lära sig att tycka om The Creeps.

Hennes lektioner till mig har hittills bestått av Pedro Almódovar.

Det övergår mitt förstånd att man vid hennes uppnådda ålder* inte sett Gudfadern.


*(Haha och nej tänker inte berätta vad hennes ålder är, jag tänkte jag skulle leva imon åxå. Men för sakens skull kan vi väl säga att hon är tjugo-nånting.)

Musikmongon...

Inatt har jag tydligen vaknat, vänt och vridit mig och låtit som att jag fått ryggen amputerad: "aj, satan, fan fan fan o.s.v." Hade tydligen väldigt ont. Minns dock inget av detta själv och det är ju ganska bra.

Fick desto mer ont av att höra Lucy Silvas cover på Nothing Else Matters på radion imorse, lyssnar för övrigt sällan på kommersiell radio, men det är inte alltid jag får bestämma. Sedan satte tjocko-mongot på den sämsta Machine Head-låten i världshistorien, ajaj och Anastacia var på radion.

Måste bota med Queens Fat Bottom Girls.

söndag, november 20, 2005

Missförstå mig rätt alltså...

Jag gillar musik, älskar tillomed. Både att spela och lyssna på. Hela tiden jämt.

Men det här fattar jag inte. Nåtslags lo-fi techno. R säger att det är trip-hop, jag säger att det är en flytande huvudvärk -waiting-to-happen. Inte direkt vad jag behöver just nu. Han säger att jag får byta. Jag säger att jag går hem.

Sit on my face,,,

"Ja på dig verkar det ju inte vara några större fel som saknas"

"åhh det är nåt fel som är trasigt på mig"

"jag har slitit för hårt i förväxlingsspaken"

"men älskling, du är inte dum, du har bara otur när du tänker."

Tibbenabbeb*

*fökyldiska för Timmenabben.

Är så förbenat förkyld att jag inte ens kan drick juice (jos) utan att huvudet håller på att explodera. Dunder och snus vad det är synd om mig. Varför kommer ingen med kycklingsoppa till mig*

Annars då? Jo med förkylningen försvann intäkterna av vuxenpoäng jag idag anskaffat. Känner mest för att lägga mig ner och gråta och låta mamma** ta hand om mig. Är riktigt patetisk just nu. Minns ni reklamen: "Tjejer pratar om att föda barn men då skull de bara veta hur det är när en kille är riktigt förkyld." Minns ni så vet ni, annars vet ni inte, eller nåt.

*Kycklingssoppa anbringas alltid till förkylda människor i filmer. dock osäker på om det nånsin hänt i verkligheten.

**Mamma i det här fallet blir tjocko-mongot.

Vuxenpoäng och söttvatten....

Håhåhå..samlar vuxenpoäng.

Inhandlat tabletter i linne, med tillhörande servettringar och servetter. Snygga. Dessutom slank det ner en löpare och lite andra fina grejjer i påsen. Nu ska det göras fint minsann.

Tänk att jag var förpubertal för ett par veckor sen. Pensionär imorgon. Död på tisdag?

Nobody puts baby in a corner

Fredagen bjöd på en afton av sällan skådat slag.

För en gångs skull befann sig undertecknad i bakgrunden och periferin och iakttog andras liv för en stund. Där fanns kärlek och vemod, där fanns hångel och bråk. Där fanns odödliga kommentarer och paret som fått i sig för mycket sprit och tvingats ifrån varandra.

Där fanns en som fick skjuts, en gratis säng för natten och en lång promenad hem från tillnyktringsenheten. Vill bara förtydliga att det inte var jag så vi slipper ryktesspridning.

Jag undrar vem den långhårige pojken som stod vid vagnen och skrek var. Var femte minut eller så vrålade han: "Det är min muffin" och "Dom gräver en grop"

Lördagen spenderades i en soffa med gott sällskap, alltså tjocko-mongo och en film som jag lite hade hoppats slippa se igen och ännu mer hoppats inte uppskata så smått. Hemskt är livet.

Men helgen var god.

fredag, november 18, 2005

Welcome to Sweden

Eftersom det är omöjligt för en sann svensk (osäkert om jag i egenskap av ölänning räknas dit) att umgås utan fika eller alkohol har vi för kvällen valt att dricka vin hemma hos länsman.

Trubaduren kommer att spela, lägereldsgitarristen kommer att ha semester, H kommer att relationsfundilera, R kommer att finnas till och en till tre kommer nån gång under kvällen att må dåligt. Det är det svenska syndromet.

Häpp. Måste hinna till bolaget, en annan kär svensk institution.

Samfundet Nyfrälsta Nonkonformister

Hehe. Ännu en nyfrälst ringde idag. Evangeliet sprider sig.

Nonconformist,,,

Efter genomfört experiment i tunneln mellan Nordstan och Centralstationen, tunneln även känd som urinröret, kunde vi konstatera att människor av hävd är konformistiska. Eller konforma. Man gör helt enkelt som de andra gör, eller så är man konform mot gällande samhälleliga normer. Eller så orkar man inte bry sig om nåt alls.

Vilken grupp jag själv tillhör är svårare att svara på.

Killarna som försökte få ihop till hamburgare med en skylt med samma budskap som denna såg dock ut att ha roligare.

torsdag, november 17, 2005

Tall tales and small tales, tales from hell and tales that smell...

Måste bara slå ett slag för vandringssägner, överdrifter och rena och skära lögner.

Nånstans måste man inse att det förekommer en hel del sagor, sägner, historier och bryderier i vår värld av tvivelaktig sanningshalt. Ibland delvis, ibland helvis. Ofta är nån framme med pekpinnen och hävdar att: det där är en skröna, orimligt och eller en lögn. Vid såna tillfällen mår jag lite dåligt. Visst de flesta av oss vet förmodligtvis att man inte drunknar om man badar en halvtimme efter lunchen. Eller att pizzerian vid centralen har råttkött på kebaben. Eller ens att det rymmer psykopater från traktens sjukhus som hugger huvudet av folk vid första anblick. Man vet att det inte är sant. Det är det som är grejjen lite. Men man vill gärna leka lite med fantasin om det.

Det är alltid ok att säga: Jag har hört att det är en skröna. Det är aldrig ok att säga: men det fattar du väl att det inte är sant, eller: Måste du ljuga så mycket hela tiden.

Riddarna är de som ändå fortsätter: Jofaan det hände min syrras kille, min mammas kompis eller min fasters mosters halvbrors okända farfarsmoster.

De allra bästa är de som skryter om att de fikat med rockstjärnor i Paris, trots att ålderskillnaden gör att de inte kan varit mer än fem år vid tillfället. Visst är det helt uppåt väggarna orimligt, men ofta får man en roande och god historia och allvarligt talat: är det nån som bryr sig om nåt annat än att bli lite road?

De är mina hjältar. Slå ett slag för lögnen. Och framförallt överdriften. Det här är nog världens bästa blogginlägg.

Sopfascism

Jävla skitområde man bor i. Grovsoprummet är öppet en gång i veckan. På torsdagar, Jag har aldrig tid på torsdagar och med tanke på de ockerhyror vårt kära bostadsbolaget utkräver av oss på sitt fina shylockmanér varje månad borde det vara drive-in soprum. Minst. Egentligen borde det komma Oompa-loompier och hämta sopor under tiden som man sover minst en gång varje natt och bära dem till soprummet.

Men nu mina kära vänner och Robert. Är det slut med det. Ska avklara mina sopbehov på nästkommande torsdag för att sedermera aldrig återvända. Jag lämnar över till någon annan stackars sate att vara tvungen att planera sitt sophanterande.

Dit jag ska har de respekt för människors skräpbehov. Det är öppet jämt. Jag får slänga sopor mitt i natten om jag så skulle önska. Även på söndagar går det bra, fast då med risk att pastor Åke Green, med församling kommer och stenar mig.

No retreat, No surrender.

Kom på att jag såg på Karate Kid för ett litet tag sen. En film utan karisma, utan musik och med Ralph Macchio, tror bestämt att den dag som jag bestämde mig för att inte tycka att den var bra längre var samma dag som livet blev hårt och barndomen tog slut.

Ralph var dock med i en film jag fortfarande gillar lite. Dock skulle jag säkert inte göra det om jag såg om den. Men i minnet finns den. Crossroads. Men nej för bövelen, inte den med Britney Spears.

No number

Shit.

Mitt nummer är inte mitt längre. Vemsomhelst kan roffa åt sig det. En epok har kommit till sin ände. Känns nästan som att man tappat en bit av sin identitet, om det inte vore för att:

* Knappt nån ringde till den fasta telefonen. Kanske två i veckan varav 1,75 försökte sälja nåt till mig som jag inte ville ha. För även om man är med i Nix-registret får företag man redan är kund hos fortfarande ringa. Och nånstans känns det som att ett företag inte erbjuder kunder något som är billigare än det de redan har om de inte är rädda för att man ska lämna skiten. Tacka vet jag prisgarantier. Idag sänkte Vodafone mitt minutpris med tio öre. Jag vill gifta mig med dom. För precis så lättlurad är jag. Sen att jag inte kan använda Vodafone i den nya lägenheten är ett sekundärt problem.

* Jag envetet fortsatte att ringa hemifrån trots att jag visste att det hade varit billigare att ringa andra mobiler från mobilen vilket i sin tur resulterade i närmast astronomiska summor.

* Jag hade Telias jävla slavkontrakt.

Tenants...

Inte Neil och hans familj alltså. Utan såna där som hyr.

Jag har hittat mig vad jag misstänker vara ett djupt religiöst par. Det känns bra. Jag är inte orolig lägre. Tror t.o.m. att jag ska vara lite snäll och vänlig och sänka ribban lite. Jag känner tillit. Jag kommer att bli blåst.

S*M*A*S*H

Nostalgi.

Kom av någon märklig anledning att tänka på en gammal storfavorit. S*M*A*S*H. Måste varit en av sveriges i särklass bästa tv-serier. DiLeva som hotellstäderska och repliker som "din gamla nerrökta haschhippie". Livet blir inte bättre än så.

Dessutom var ju Jelinek inblandad i det hela. Med ledmotivet alltså. det sägs att Jelinek skådespelar nu för tiden, men jag har inte sett honom i nåt, vad jag vet.

"New balls, whats all this, we need some real tennis action right here" - eller nåt sånt

Nu får det vara nog...

Man får tydligen inte ha roligt alls längre. Typisk att det är fransmän som kommer på de här grejjorna. Tror förvisso att fransoserna inte gör något annat om dagarna.

Skrämmande läsning iallafall.

tisdag, november 15, 2005

Helpyourselfish

Hmm...inte ätit nåt och druckit ett gäng öl.

Kände mig full när jag väl började skriva. Var tvungen att vila lite. Sen gick det bra. Har dock ingen aning om vad jag skrivit, men det löser sig. Hemmingway lär ju skrivit hela böcker med whiskyglasögon på.

Dagens bästa:

"hehe.. nånting klyftigt borde jag kunna lära mig iaf.. annrs får vi köra good cop/bad cop... typ jag säger nåt riktigt osmart o sen rättar du mig.. då bli ju du iaf godkänd.. fan vilken plan"

Gällande morgondagens examinationsseminarium. Signerat Kockis, en sann vän.

Svettig man i fönster...

Igår under en promenad såg man honom.

Det var efter det att jag och A hade lånat ihop ett par deprimerande lågbudget-öststatsfilmer av Racemouse (vi såg Wimbledon som kanske inte är så öststatig) som vi såg honom i fönstret.

Vägen dit var inte så lång som vägen hem. Jag tyckte att vi skulle gå över berget. Rätt åt mig att jag fick blodsockerfall och höll på att svimma. Men det var värt det.

För innan vi gick över berget såg vi honom.

Den kraftigt överviktiga mannen i sin svettiga gråa t-shirt som hoppade upp och ner och viftade vilt med armarna i frenetiskt tempo med ett leende på läpparna. Han hoppade så parketten måste sviktat flera våningar under honom där han var framför tv:n. Troligen framför en Cindy Crawford-video om ni minns dem. Jag hade ingen, men min syster hade en på åttitalet.

Jag har aldrig för sett en så lycklig motionär.

Synergieffekten...

1+1=3

Så är det ibland. Just nu är 1+1=oändliga problem. Inga allvarliga, men sånt där som man inte orkar ta tag i. Oscar orkar inte fundera på allt idag. Han orkar inte fundera på vart bokhyllan ska bo. Han orkar inte fundera på nåt. Minst av allt orkar han fundera på det han borde.

Han lyssnar på musik istället. Demian och Black Sabbath. Pogues och Sex Pistols. Hmm...borde dra hem lite Diamond Head. Gamla skivor alltså inte det nyare skräpet. Am I Evil?.......probably not.

Istället för att plugga har jag idag skrivit en massa blogginlägg. Druckit kaffe. Dricker en öl och är alldeles till mig. Såg precis senaste LOST-avsnittet som jag laddat hem. Rätt åt henne. Hon är irriterande och förtjänar det. Så det så.

Newsworthy?

Kazakstan hotar att dra Sacha Baron Cohen (Ali G) inför rätta för att hans karaktär Borat framställer Kazackerna som ett alkolholiserat folk som har som nationalsport att slå kor.

Samtidigt berättar en talesman för landets utrikesministerie att de inte utesluter att Cohen ingår i en konspiration mot landet.

Frågan är om Borats 13-årige son fick göra penetration med den prostituerade colombianske Shakira? Och om hans två fruar isåfall var med på ett hörn.

Läst i dagens Metro.

Blue Tomato




















Hittade en blå tomat. Började fundera lite. Vart tog Robert Jelinek vägen. Har inte sett honom sen han handlade av mig på Pressbyrån -03. Är det någon som vet?

Eller jag kan ha sett honom på något program på tv för ett tag sen, men vad gör pojken?

Troublegum.

Borde verkligen ha varit klar nu. Borde troligen åtminstone ha börjat.

Saknar all form av självbevarelsedrift tror jag. Kan ju inte göra nåt alls om det inte är i absolut sista sekund. Visst det ordnar sig, men det hade varit skönt att bara en enda gång ha gjort något eller börjat i tid.

Men är man ett lågliv så är man. Och nog trivs jag ganska bra med att vara det. Det löser sig.

Soon come.

Subletting

Shit alltså. Känns minst sagt lite lurigt.

Andra hand. Ska jag lämna lite möbler, får ju ändå inte plats. Men vad ska jag göra av resten av grejjerna?

Tänk om hon gör hål i golvet eller odlar knark?

The man who ate the world

På tal om ett tidigare påtalat fenomen kan jag delge världen (er) att det för närvarande ser ut som att jag svalt en jordglob. Eller en halv. Fast svalt den halvan hel. Äh ni förstår säkert vad jag menar. Dags för bot och bättring. Fast först pizza.

måndag, november 14, 2005

Mongolize it!

Att det ska vara så svårt att välja film. Är hemma hos R, mannen med en miljard filmer. Mannen som måste promota lågbudget-östtysklands-må-dåligt-filmer. Vissa fattar uppenbarligen inte den underbara glättiga, ytliga, feelgoodkänsla som bara infinner sig vid visning av amerikanska romantiska komedier. Eller highschoolfilmer för den delen.

Inte ens Wedding Crashers fick jag med mig. Åh.

Gött nu ska jag hem och se en film som garanterat kommer att få mig att må dåligt. Kul kul. Äh tjocko-mongo får kolla själv, jag ska plugga.

Förhållandefetma...

Vilka teorier det finns. Ovanstående är en bevisad sådan.

A blängde surt på mig idag när jag föreslog att man skulle kalla in påven för att utföra exorcismer på de schizofrena. Hon sa att hon inte tyckte att det var roligt. Det tyckte inte jag heller.

Visst jag kanske överdrev med påven, det behövs kanske vare sig biskop eller domprost. Det räcker säkert med en vanlig präst a´la Max von Sydow. Jag tyckte i alla fall att det verkar logiskt att människor som hör röster är besatta av demoner.

Jag fortsatte med att teoretisera över om att det kanske är färre schizofrena i Italien. För att de katolska prästerna utför exorcismer alltså.

Hon sa att de procentuellt är samma utbredning i alla världens länder, t.o.m. i Italien.

Ja det är klart, demonerna besätter väl de som inte är katoliker. De är väl inte dumma. Anars skulle ju påven och hans kompisar driva ut dem jämt.

Hon tittade på mig som om jag vore en idiot, skakade på huvudet, tog ett djupt andetag och log lite ansträngt.

Jag förstod att diskussionen var över. Men jag ska lobba hårt för att införa exorcismen i sjukvården igen.

Lördag; tre taxi och ett tjockomongo.

Inte mycket. Alls. A tvättade mina kläder. Snällt.

Vi såg Love Actually. Mysigt.

Sen kom H. Och jag skulle ge mig av till länsman. Det blev inte riktigt så. Istället fick mina vänner snällt masa sig hem till A med löfte om vin. Under tiden som jag väntade och tog del av en innerlig vård-debatt kläckte jag av någon anledning ur mig: "Little shop of Mongos."

Hur H kunde få det till att jag kallat A för tjocko-mongo kommer troligen för alltid att vara ett mysterium. Men nu heter hon så.

-Taxi, var god dröj.

-Hur lång tid?, 20minuter? Inte en chans, ge mig telefonen. Jag vill ha en taxi till.... från.... en kvart? låter bra. Taget.

När vi kommer utanför lägenheten står det två taxibilar. Hoppar in i den ena. Den andra frågar: "är du A?" nejnej. Åker iväg.

Hamnar på det ena stället värre än det andra, med mening. Blir tröttare och tröttare. Försöker reda ut dilemma med länsman mellan damernas rökpauser.

Kommer hem, lyssnar av telefonsvararen. Och där är han. Taxichaufför nr2. Hör knappt vad han säger, bryter på dålig svenska och verkar mer än lovligt full.

"Taskigt alltså, inte schysst. Två taxis, två bolag. Inte Snäll. Fyfaan." Även om jag förstår hans ilska är jag glad att vi inte åkte med honom. För då kanske man inte överlevt. Om han inte ätit upp oss, hade han garanterat kört av Masthuggsberget.

Fredag. Hamburgare och chili i ögat.

Den förlorade sonen skulle vara huslig och bjuda den gode A (nu även känd som tjocko-mongo, återkommer till detta) på hamburgare. Hemmagjorda, från "scratch". Han fixade lite med färsen, slängde i ett ägg, satte på ugnen, hackade chili, hackade lök. Det var då det hände....

Ni vet väl garanterat att det kan bli som så att det börjar klia och rinna i ögonen när man hackar lök...

Har man precis hackat chili är det en dålig idé att klia tillbaka.

Han stod med ögonen i rinnande vatten i en evighet, A (eller tjocko-mongo) fick laga mat, ge ögondroppar och trösta den stackars kocken.

"Nejnej, chilin kommer inte att fräta sönder synnerven." "Du ska se att det snart går över"

Han hade sällan känt sig så manlig. Eller haft så vackert röda ögon.

Fågeinlfluensablogg

Men herregud, när min blogg uppenbarligen har fått fågelinfluensan kan väl någon åtminstone ha vänligheten att påtala detta för mig. Den såg ok ut hemma hos mig. Men inte nån annanstans tydligen.

Så kan det vara. Nu är det förlorade sonen tillbaka för en liten stund i vilket fall som helst och han har varit ute i världen och upptäckt.

fredag, november 11, 2005

Still haven´t found what you´re looking for?

Dagens bästa sökväg för att hamna här:

http://www.google.se/search?q=gravid%20i%20l%C3%A4der&hl=sv&lr=&start=20&sa=N

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, så det är ju bara till att tacke.

Flaggstångsknoppsputsarmaskinsuppfinnare...

Vaknade för tidigt för sent. Behöver åttitalshårdrock, behöver kaffe, behöver frukost. Men eftersom jag negligerat min bostad på sistonde, finns inte mycket att tillgå "in the food department" s.a.s.

Tre fikor, 200 sidor (ca), en middag och en film. Kommer nog att lida en del av kaffesyndromet när det är dags för hemgång. Bäst att dra igång musiken snart. Men vad för musik vaknar man till av?

torsdag, november 10, 2005

Helt apropå homoprästeriet...

...och andra saker i bibelen.

Nånstans så känns det som att man måste välja. Och då menar jag inte godtyckligt. Jag vill veta hur Yngve Kalin m.fl. kan rättfärdiga att de kan välja vissa passager ur bibeln och bortse från andra. Antingen får man svälja eller suga....jag menar naturligtvis inte suga, jag menar spotta.

Om man då väljer att allt som står i boken är att ta bokstavligt och att betrakta som guds ord och guds vilja kommer man inte bara att bli förvirrad man kommer att bli illa omtyckt av sin församling, familj, vänkrets, samhälle och alla andra som inte lever bokstavstroget.

Enligt domarboken skulle jag, i egenskap av otuktsbedrivare, stenas, brännas och min familj skulle flås och utsättas för en massa hemskheter. Dessutom löper jag risk att, i likhet med Job, utsättas för oerhörda plågor för att Gud måste bevisa för andra att jag gillar Honom och inte förnekar Honom oavsett hur taskig Han är.

Eller så väljer man att inte tro på eländet:

Leva ett gott liv och försöka hålla sig i schack så gott det går.

Inte bedriva otukt så fullt att det sårar andra.

Ta det lugnt med spriten, alltså inte kasta flaskor i huvudet på folk och ligga med deras mammor i fyllan och villan.

Inte stjäla, mer än vad som kan anses absolut nödvändigt.

Inte ljuga för din nästa, eller nuvarande för den delen om det inte kan rädda ditt skinn. Och helst inte av något allt för allvarligt.

Inte dräpa andra, men gärna ropa efter lite blod under kontrollerade former såsom Hockeyslagsmål, fotbollshuliganbråk, konståkningsinternbråk och fängelseupplopp.

Det finns naturligtvis andra saker man ska undvika, men eftersom jag inte vill starta några nya religioner eller rättesnören stannar jag här. Lev väl, inte för väl. Men ok, eller ganska bra, men överdriv inte. Om det inte känns rätt vid tillfället vill säga. Det ordnar sig.

Listen without prejudice...

Det har pratats en del om fördomar i skolan under veckan, generaliseringar likaså. Gällande fördomarna så handlade det om hur de fungerar och varför de finns.

Jag har några fördomar och stereotyper, av vilka vissa som jag skäms över inte kommer att finnas med här av den enkla anledningen att det är straffbart enligt lag att uttrycka dem i tal och skrift:

Jag tror att människor som går på Handelshögskolan har lejonmanar allihop, rosa skjortor, armanibyxor och lever på pappas pengar och kör pappas bil. Jag vet att det inte är så, men när nån säger "Handels" så är det vad jag instinktivt tänker. Brats. Jag tror att jag tycker att de är korkade, även om de klarar såväl ekonomprogram och juristlinjer. Jag vet att denna typ av fördomar gör att jag är korkad. Det stör mig. Men nånstans antar jag att det finns en anledning till det. Eller jag vet anledningen, men jag gillar den inte.

Samma sak gäller Handelstjejer. Fast de är om möjligt än mer korkade och snorkiga. Med näsan i vädret och vassa armbågar.

Stockholmare klarar jag inte alls. Usch då. Feminina och omanliga. Eller så tror de att de är nåt eller så hittar man en annan anledning att inte gilla dem. Fastän alla stockholmare jag känner är jättetrevliga och att jag knappt träffat nån som varit dum eller elak.

Samtidigt vet jag att jag har nån föreställning om hur bra norrlänningar kan vara, fast det är snarare oftare fel. I mitt fall. Troligen så finns det alla typer av stockholmare, amerikanare, skåningar, norrlänningar, handelsfolk och andra grupper. Alldeles säkert är att inte alla ölänningar är som jag. Och tur är nog det.

Dessvärre....

Så var det två herrar som tog hem spelet. Två herrar som jag normalt inte sympatiserar med, eller den ena mer än den andra, säger inte vilken. Fast han väger nog hundra kilo mindre.

* Göran Persson (s) klämmer ut sig som svar till Leijonborgs utspel: "Den tredubbling av antalet poliser som Folkpartiet talade om som en första reaktion var väl ingenting annat än ett nytt uttryck för den batongliberalism som Lars Leijonborg har gjort till sitt särmärke. " Han förtjänade alla applåder han fick. Faktiskt.

* Tomas Bodström (s) som intensivt försvarade integritet och rättvisa för barn i Sverige.

"En ung flicka vill inte råka ut för situationen att hållas fast och kanske kläs av inför helt främmande poliser. Man kan nog med ett minimum av empati förstå hur en sådan situation kan se ut. Det är ju inte bara fråga om att man sträcker fram armen. Hur gör man med de ungdomar som absolut motsätter sig? Jo, då ska det alltså kläs av och hållas fast. Man kan nog tänka sig att det faktiskt är en väldigt stor kränkning för många unga flickor, men även unga pojkar.
Om expertisen anser att detta är en större skada än nytta ska vi inte införa något som leder till en större skada och att fler ungdomar hamnar i narkotikamissbruk."

Snart har de vunnit min röst, och det mestadels för att alternativet verkar hemskare.

En sak....

Funderar på att ha ett ö-råd mot korkade präster. Någon som är sugen på att vara med?

Dessutom har jag haft en stimulerande förmiddag med SVT:s sänder live från riksdagsinterpellationerna-sändning. Tog därigenom beslutet att rösta bort följande personer:

*Peter Althin (kd) (och advokat) som vill narkotikatesta barn.

*Yvonne Andersson (kd) Som envetet malde på trots att hon fått tillfrredsställande svar ett par miljarder gånger

* Maud Olofsson (c) För att hon inte hade en aning om vad hon pratade om.

* Lars Leijonborg (fp) För att han uttalar sig som en pajas. Vill skicka piketpoliser till alla förorter i förebyggande syfte och är uppenbart rädd för allt som inte är av svensk-röd-stuga-med-vita-knutar-härkomst.

Och vinnarna var:......

tisdag, november 08, 2005

Dumma Birger

Trött på vissa saker alltså.

Att lägga föreläsningar innan klockan elva på förmiddagen strider troligen mot flera budord i flera religioner. Det är ingen mening. Människan är inte byggd för att fatta saker innan klockan elva.

Att kaffe inte ingår i lunchen automatiskt. Att man måste betala minst fem kronor för en påtår.

Varför är inte kaffe subventionerat för studenter? Vart hittar man en sponsor?

Linda Skugge och hela hennes anhang.

Hon är inte snygg, men gratis...

Jävligt nöjd med att jag pluggar. Mitt gamla jobb är på upphällningen fullständigt. Med en ny galen distriktschef som försöker införa Taylorism i företaget. Det lite käckt kontrasterat med en avdelningschef som faller för alla omorganisationsplaner och strategier han kan hitta. Lätt förvirrat med andra ord. Och åtstramat och tokstyrt.

Hopplöst, men å andra sidan kanske jag kan ta några kursare till hjälp och reda upp eländet efter avslutad utbildning. Och ta ordentligt med betalt för det.

måndag, november 07, 2005

Man vet ju ändå hur det kommer att bli....

Om jag gjorde allt jag borde så vore det ju förstås bra.

Dock vet jag, vis av erfarenhet, hur det kommer att sluta. Ett par inlägg här, lite tv-tittande. Alldeles för sen matlagning, några telefonsamtal och lite lätt ångest för att det saknas självdiciplin.

Men nånstans måste det ju vara så att man väljer vad man helst gör. Eller? Så jag kan ju inte vara helt missnöjd med det.

Fortunate Son

Så här ligger det till:

Vaknade kl 17.15 av telefonen. Minns inget av samtalet alls. Vet dock vem som ringde, kanske borde ringa upp och fråga vad vi pratade om. Måste tvätta vid klockan 19.00, eller låta bli för att det är lite tråkigt att tvätta. Borde laga mat, eller åtminstone äta ett par mackor så man står sig en liten stund.

Livet är en aning ostrukturerat just nu. Minst sagt. Borde kanske städa dessutom. Får nog bli en sån där kväll när man inte är alltför social då. Men......

Pang på Pungen i Portugal

Det där med att sova är sällan underskattat. Även så ock inte idag (sök ingen grammatisk korrekthet i den meningen). När man är så trött att man mår kraftigt fysiskt dåligt kanske det är dags att ge upp. Så det gjorde jag. Mitt i experimentet. Antar att det inte gjorde nåt.

Livet är allt bra hårt. Det regnade på mig i morse. Mycket. Det gjorde att jag inte ville promenera genom Slottsskogen till skolan. Det sammantaget med att jag var uppe vid klockan halv sju imorse var nog det tuffaste jag genomlevt på ett halvår. Som sagt livet är allt bra jävligt.

Och så en uppmaning. Ryck upp er, livet är inte så allvarligt. Jag tar inte mig själv på så stort allvar, men jag blir lite rädd när andra gör det. Fråga istället om det är nåt.

söndag, november 06, 2005

Nr 100.

Hundra jävla inlägg alltså. Slarvigt.

Måste bege mig igen. Ska ge mig på att blogga lite mer ihärdigt under veckan, försöka att vara hemma lite och så.

Om det nu är nån som bryr sig vill säga.

Nu tar jag en flaska vin under ena armen och en fläskfilé under andra och rider iväg.

Spank my ass and call me Freddy..

Sådärja, hemma igen. En kvart-halvtimme iallafall. Känns som att jag har flyttat härifrån. Hade det inte varit för avsaknaden av moderniteter (läs: bredband) så hade kanske lasset redan gått. Hon har lovat att åtgärda problemet så man vet ju aldrig. En månad är ju dock minst dubbelt så länge som det brukar ta innan jag flyttar ihop.

Annars är allt bra om det var någon som undrade. Blev utslängd från kön till stammishaket i fredags, dock med mening, men ändå. Av en snickare till på köpet. Slutade dock som en trevlig och gemytlig kväll utan större skandaler eller utsvävningar.

Ska försöka vara social med andra kolbaserade livsformer nästkommande vecka. Kan ju inte låsa mig vid en person. Eller två, det är ju inte bara mig det handlar om.

Nåväl, var och en är ju centrum i sitt egna universum.

Pöss.

fredag, november 04, 2005

She´ll be comin´´round the mountain...

Tog mig till skolan i morse, eller ja halv ett på förmiddagen iaf.

Trevlig föreläsning, äntligen en föreläsare som verkar gilla sitt ämne. Jag gillar psykologi, för allt utgår från en själv och ens jag och jag är den mest intressanta jag vet så det är ju bra.

Dilemmat är att jag fortfarande har bakfyllesvettningar och skakningar. Jag ska på fest om en timme. Det känns inte så begåvat egentligen, men jag har kommit fram till att ytterligare ett karaktärsdrag för den här någorlunda unga mannen är att han saknar självbevarelsedrift. Sådeså.


Dag nio, inget nikotin. Slutar skriva om det nu för jag känner mig som en icke-rökare för första gången i mitt "vuxna" liv. Skriver om jag skulle trilla dit igen, vilket inte känns särskilt troligt.

Röker du? Köp boken!

Framåtstupa sidoläge.

...Torsdag ja.

Vaknade till nån gång efter att A lämnat mig ensam och övergiven. Hon gick till jobbet, vilket i sig var imponerande med tanke på att hon säkert sovit två timmar. Hursomhelst. Vaknade till, rörde på höger hands lillfinger, vilket fick en våg av illamående och en blixtrande huvudvärk att skölja över min, i fosterställning lagda, kropp.

Ett par timmar senare flyttade jag mig från sängen till soffan.

Ytterligare senare satt jag på tv:n.

Klockan halv åtta på kvällen kom hon hem.

Klockan halv nio åt vi pizza.

Klockan tolv sov jag igen.

Jag var inte på föreläsningen. Jag var sjuk på riktigt.

Sen blev det fredag.....

Fullständigt obegåvat.

Huga.

Är något mer vaken idag. Var inte alls vaken igår. I förrgår var jag inte ens existensberättigad.

Onsdag:
En massa öl, två kannor (tillbringare) Cosmopolitan, varav den ena sveptes i rask takt av undetecknad och den rödhåriga jäntan. Det var där mitt minne tog slut, för att travestera herr Demian. Till detta verkade det vara en bra idé att göra mitt bästa för att tömma Steffos whisky-förråd. Ber om ursäkt för detta.

Jag har fått återgivet för mig att jag har pratat med folk. Att jag stått i en krogkö. Att jag blivit arg. Att jag inte minns. Att jag trodde att Avenyn var Järntorget. Att jag tog upp hela sängen när jag kom hem. Att det inte gick att flytta på mig ens med hjullastare och gaffeltruck.

Sen blev det Torsdag.

onsdag, november 02, 2005

Ride, shoot straight, speak the truth....

Häpp, nu var det dags för en klippning. Osäkert dock om jag kommer att se ut som Lucky Luke sen. Därefter bär det av till fritidsgården/hotell Anna-Steffo. Alla som vill är välkomna bara man medtager en present till värdinnan är det sagt. Ska ner till Frölunda Torg och plocka upp några förmågor och original, åka förbi Göfab-tian för presentinköp och sedan ge mig av. Önska mig lycka till.

Vilka vänner?

Börjar bli lite smånervös nu. Känns lite otryggt.

Jag har kollat runt lite för att se vilka människor som tittat in här i mitt lilla krypin, visst det är en och annan amerikan, några stockholmare lite västgötar eller västgoter och annat trevligt och löst folk. Inga problem...so far.

Men däremot ställer jag mig lite undrande till de som kommit hit genom att söka på exempelvis;
Porrblogg, kåt eller sociologi. Har ni hittat det ni letat efter?

Gällande er andra, vore kul att veta lite vilka ni är.

Om det är någon som besitter information om vart alla mina smörknivar tagit vägen så utlovas en ordentlig belöning. Jag lovar. Alla är väck. Och då hade jag ändå en drös.

The Sweatmonkeys

Jag hade tänkt starta ett band. Bandet ska heta Sweatmonkeys, eller sweatmonkees eller på ren svenska kort och gott svettaporna. Vi behöver någon som spelar triangel, mungiga, koklocka, tamburin och pulka.

Det hade varit trevligt med en och en annan dansare eller dansös också som kanske kan dra en jigg vid scenkanten. Vidare hade jag gärna sett att det blir en viss etnisk mångfald i gruppen. Gärna människor från alla delar av Sverige så att säga.

Musikstil?, kanske du undrar. Vad mig anbelangar finns det bara en sorts musik värd att lyssna på och värd att spela: Surtangopowerpolka. Alltså en blandning mellan finsk tango och tysk powerpolka. Det mina kära vänner är livet det.

Känner du att det hela talar till dig och tilltalar dig. Hör av dig snarast!

Ps. Platserna för gogo-dansare och gogo-dansöser är tillsatta.

Zombies from hell....

Sådärja, en zombiefilm avklarad. Rolig. Konstigt bara att jag inte sett den nån av de andra gångerna jag haft den hemma.

Dessvärre medförde den att tentan inte blev avklarad riktigt, men dte är ju sånt som ordnar sig antar jag. Det är ju trots allt femton timmar kvar till deadline.

Idag har mongo räckt finger åt mig minst tio gånger, alla välförtjänta och dessutom presenterat sitt svenska alter-ego läckra läder-Linda. Bara en sån sak.

Ska skriva tenta och sen krypa ihop i fosterställning och låta läckra läder-Linda klia mig på ryggen.

tisdag, november 01, 2005

Dagens rätt

Fan mitt huvud hänger knappt ihop längre. För lite kaffe, för lite mat, för lite öl, för lite av det mesta tror jag. Om man bortser från en sak vill säga.

Det är för jävla mycket sociologi. Och för jävla många perspektiv.

Dagens rätt bli fläskfilé med ris och currysås. Till detta serveras dansk öl, exporterad till Tyskland och sedan smugglad till Sverige. Efter detta kommer kaffe i obscena kvantiteter att serveras. Därefter fler öl och en färdig tenta. Tamejfan.

Utan strumpor, med mössa.

Insåg med ens att jag inte tagit på mig strumpor idag, jag har en ganska tjock stickad mössa på mig och en sliten gammal tshirt med en Dodge Charger på bröstet. Trots att jag har småfryst lite hela dagen har jag alltså fortfarande inte tagit på mig vare sig tjockare tröja eller strumpor.

Är man konstig om man tänker att man måste äta för att klara av att dricka mer kaffe. Fick en fråga per MSN innan om jag egentligen utförde en analys av Gevalias vinster i relation till GU:s tentamensschema. Det gör jag inte, men det vore väldans intressant.

Häpp, jag ska ta på mig mina hundtofflor (de är inte gjorda av hundmaterial alltså, utan ser ut som små hundar i tyg, med uträckta tungor. Väldigt manligt.) Sen ska jag laga till lite mat och ta en dusch och kanske, men bara kanske borsta tänderna.

Efterlysning









Är det möjligen någon som har ett photoshop anno 1987 eller så liggande? Jag klarar ju tydligen inte ut nyare versioner än så. Har sällan känt mig mer korkad.

Ja jag är en rabiat bakåtsträvare. Jag vill ha skrivmaskin och kaffekokare, lägereldar, träskor och folkdräkt. Sådeså.

Tre kilo småsten och en Roskildefestival

Märkliga drömmar ibland. Kan ju inte åka till Roskilde mitt i tentaveckan.

"Jag vet hur ni har det på universitetet, bara sprit och lov." Jotack. Jag är beredd att hålla med. Pajas.

Såg att en sisådär 72% av alla löven utanför min lägenhet har flyttats från träden till gräsmattan. Antar att det finns någon slags mening med det, har lite svårt att se den just nu bara.

Häpp, dags att pilla navel och ronka med en sax, som en viss landsfiskal uttryckte det en gång.

Fast först: frukost.


 
Bloggtoppen.se